Att stå upp för vår verksamhet – även i en hatstorm

Få har kunnat undgå den hårda kritik som riktats mot universitetets forskning om tandimplantat och försöken på hundar under de senaste veckorna. Medarbetare, inom berörda verksamheter, men även inom andra verksamheter, har fått ta emot hård kritik, hat och hot. Forskare och djurskötare, liksom chefer och andra medarbetare inom kärnverksamhet och stödverksamhet har berörts. Universitetet har tagit emot tusentals mejl och kommentarer i sociala medier.

Jag vill poängtera att jag har full förståelse för att djurförsök kan uppfattas som kontroversiellt, väcker starka känslor och berör många människor på djupet. Och det är heller inget som ansvariga forskare hanterar lättvindigt. Djurförsök omgärdas av ett strikt regelverk och ansökan behandlas av djuretiska nämnder. Forskare arbetar utifrån att minska, förfina och ersätta djurförsök och ska alltid försöka hitta alternativa metoder.

Att nå ut med fakta mitt i en hatstorm är svårt. Argument i det här fallet som att tandlossning är en folksjukdom, att forskningen har etiskt tillstånd och att tillsynsmyndigheten i detta fall menar att vi har en god djurhållning, drunknar i ett flöde av känslobaserade argument.

Dialogen är samtidigt viktig för oss. I det aktuella fallet har Djurrättsalliansen hela tiden fört sin kampanj på ett demokratiskt vis och uppmuntrat till god ton. Djurrättsorganisationer har en viktig roll i att ifrågasätta användandet av djur i forskning. Patientorganisationer är en annan grupp som har en viktig röst när det kommer till utvecklandet av nya läkemedel och behandlingsmetoder. Det är självklart svårt att nå en samsyn i frågan.

När det gäller vår roll som arbetsgivare blir denna massiva kritik ett arbetsmiljöproblem. Jag är medveten om att situationen har varit extra svår för de närmast berörda medarbetarna som blir utsatta för beskyllningar och som dagligen fått möta en osann bild av det som är deras vardag, som de vet inte stämmer med verkligheten.

Då är det extra viktigt att vi är flera som står upp för vår verksamhet, både i medvind och motvind.

Hot om våld kan vi aldrig acceptera. Representanter från Jordbruksverket sammanfattar detta på ett bra sätt i en debattartikel i Göteborgs Posten (190228):

”I Sverige och inom EU har vi demokratiskt beslutat att djur får användas i forskning om det sker under hårt reglerade former. Vilken forskning detta ska vara måste alltid utgå från samhällets behov och får aldrig styras eller begränsas av hot om våld från kriminella aktörer.”

I april kommer Göteborgs universitet bjuda in till en bredare dialog om djurförsök i forskning. Jag ser fram emot en demokratisk, lyhörd och respektfull dialog.

Viktig forskning om tandimplantat väcker debatt  (GU.se)

Dödshot mot forskare på GU (SVT 22 feb)

Nyfiken på en STRUT?

I veckan presenterade regeringens utredare Pam Fredman, min företrädare som rektor vid GU, betänkandet En långsiktigt samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, även kallad STRUT, på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm. Vi var väldigt många som deltog, både rektorskolleger, SULF, SFS, Svenskt Näringsliv, SKL, företag, forskningsfinansiärer, och sist men inte minst vår nya minister för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S).

Min reflektion efter seminariet är att det var ett förvånansvärt positivt mottagande av betänkandet. Med tanke på den kontroversiella frågan rörande styrning och resurstilldelning till högre utbildning och forskning, hade jag nog förväntat mig mer kritiska synpunkter, inte minst från aktörer utanför högskolesfären. Men alla tycktes överens om att den gedigna utredningen ger oss en möjlighet att efter många års stiltje faktiskt äntligen försöka få till en förändring av vårt resurstilldelningssystem. Samtidigt som vi får en styrlogik som främjar följande oerhört viktiga ansvarsområden:

  • akademisk frihet, kvalitet och ansvarstagande
  • rollsäkert samhällsansvar
  • strategisk handlingsförmåga

Dessa områden som Pam talade om är grundstenar i all högre forskning och utbildning i Sverige.

Att riksdag och regering fastställer övergripande mål för oss, samtidigt som vi lärosäten får stor frihet är delar som utredningen tar fasta på.

Det ramverk som utredningen baseras på är följande:

  • Samlad proposition för högre utbildning och forskning varje mandatperiod
  • Dialogbaserad process – fyraåriga planeringsförutsättningar
  • Lärosätesspecifika överenskommelser för vissa mål
  • En analysfunktion vars uppgift är samlade och oberoende analyser och uppföljning av politiken.

Resurstilldelningen är tänkt att främja lärosätenas ansvar och formuleras på följande sätt:

  • Ett samlat anslag (en verksamhetsgren).
  • Utbildningsram, med fast bas (50%), rörlig del (50%. Forskningsram (fast bas 100%)
  • Utbildningsramen är styrd av helårsstudieplatser, Helårsprestationerna tas bort.
  • Ämnesbaserade ersättningsbelopp tas bort.
  • Forskningsramen ska omfatta en ökad andel direkta anslag. Basresurserna ska minst uppgå till 12000 per HST, och kopplas till utbildningsutbudet.
  • Därutöver kan riktade resurser mot utpekade områden ges.

Nya forskningsanslag bör gå till basanslag vid lärosätena. Om inga nya anslag kommer bör en omfördelning ske mellan de medel som går till forskningsråden och myndigheterna till lärosätena.

Pams slutord var följande:

Hoppas att alla kan se att denna utredning är ett ramverk,  som ger bättre långsiktighet – för samhällets bästa. Alla detaljer, som behöver beredas vidare, får ske i dialog. Om utredningen sågas så kan vi få vänta i minst tio år innan en ny utredning kommer!

Representanterna för de olika intressesfärerna var som nämnts ovan förvånansvärt positiva, om än med vissa invändningar. Det som förenade oss alla var nog att vi, var och en på sitt sätt, bejakar utredningen i sina ”VAD-beståndsdelar”, att en långsiktighet behövs, att större rådighet över de båda anslagsdelarna utbildning och forskning behövs, en bättre dialog mellan regering och lärosäten, och en bra uppföljningsstruktur. När det gäller ”HUR-beståndsdelarna” får vi resonera alla, utifrån våra egna perspektiv. Det tycker jag låter mycket bra. Vi är en spretig högskolesektor, och den av alla förväntade remissrundan kommer att ge oss möjlighet att utrycka hur vi tycker att utredningen ska omsättas i praktiken. En brasklapp från tidigare statssekreterare kom i form av uppmaning till ministern att starkt förankra hos andra departement, särskilt då det mäktiga finansdepartementet.

Jag funderar också på hur väl förberedda vi lärosäten är på det ansvar och den autonomi (som vi egentligen har redan idag i stor utsträckning) vi kommer att behöva hantera internt. Att förändra en kultur som drivits av prestationshets, ogenomträngliga/slentrianmässiga fördelningsmodeller mellan olika nivåer inom lärosätena, svårigheter att få ekonomin att gå ihop för kurser och program, föreställningen hos en del lärare om att  ”köpa sig fri från undervisningsdelen i anställningen”. Forskningsvillkoren som driver forskar/lärare att hela tiden söka externa medel för att dra in till sin lön. Vi klarar en omställning, men det krävs en förändring i syn på utbildning och forskning, och hur samverkansdelen ska tas om hand. Andra länder klarar det. Då måste vi också kunna förändras. Men det kommer att ta tid, kraft och ett starkt mod och uthållighet inom våra lärosäten, från styrelser, rektorer, fakulteter, institutioner, lärare, forskare och inte minst studenterna!

Låt oss begrunda utredningen och komma med kloka remissvar, som tänker långsiktigt, hållbart och har forskningens, utbildningens och inte minst studenternas bästa i fokus!

Tack Pam, och ditt team, för ett gediget arbete som nu levererats i form av ett betänkande. Under arbetets gång har vi nog alla insett vilket hästarbete det varit att försöka låta alla komma till tals,  men ändå hålla en någorlunda rak väg framåt, så spretigt som det är kring högskolefrågor: alla har synpunkter. Jag tror att vi alla är tacksamma för att ni så tidigt inkluderade många aktörer inom högskolesfären i otaliga seminarier och dialoger. Vilken uthållighet!

Utredningen i sin helhet 

Se streamat seminarium här

Välkommen Matilda Ernkrans!

Idag meddelade vår nya regering hur ministerposterna fördelats och i samband med det lanserades några nya namn. Inom universitets- och högskolevärlden spetsade vi naturligtvis öronen lite extra när det kom till minister för högre utbildning och forskning. Helene Hellmark Knutsson (S) kliver av och vår nya minister för högre utbildning och forskning heter Matilda Ernkrans (S). Grattis till en spännande ministerpost Matilda!

Vi har en mängd angelägna frågor att diskutera och jag hoppas att jag och mina kollegor får tillfälle att träffa dig snart. Du har med all sannolikhet en rykande färsk utredning som väntar på ditt skrivbord. Hur du och den nya regeringen kommer att hantera styr- och resursutredningen är vi så klart väldigt intresserade av att få veta. På Göteborgs universitet arbetar vi också medvetet med att öka internationaliseringsgraden och är angelägna om att matcha den nationella internationaliseringsstrategin.

Samtidigt som vi ständigt arbetar med samverkan, nyttiggörande och vår roll i samhället har frågan om den akademiska friheten varit i fokus under den senaste tiden. Viss forskning har blivit slagträ i debatten och vi har fått ett allt hetsigare samtalsklimat. Inom akademin vill vi ha högt i tak, vi är öppna för kritik, gillar debatt och är också vana vid att stå upp för vår sak. Men vi måste samtidigt stå upp för den akademiska friheten, värna om samtalsklimatet och hat och hot är inte acceptabelt.

Vi diskuterar gärna dessa viktiga frågor med dig. Jag vill passa på att bjuda in dig Matilda till ett besök i Göteborg. Du är varmt välkommen hit för att fördjupa dig i vårt lärosätes förutsättningar, utmaningar och möjligheter. Låt oss ta en fika och bolla tankar kring open access, digitaliseringens möjligheter, forskningsinfrastruktur, breddad rekrytering, ny oredlighetsnämnd, etikfrågor, lärarutbildningens dragningskraft, jämställdhet, kvalitetsutvärderingssystem….

Varmt välkommen!

Eva Wiberg

Eutopia – nytt europeiskt universitetsnätverk

I onsdags slöt vi en överenskommelse med ett nystartat europeiskt universitetsnätverk, kallat Eutopia. Med oss består nätverket nu av sex universitet.  Nätverket initierades av brittiska universitetet i Warwick tillsammans med franska universitetet Paris Seine och belgiska universitetet Vrije Universiteit Bryssel (VUB). Tidigare under hösten anslöt sig universitetet i Ljubljana, som nu kommer att koordinera alliansen. Det var under hösten som vi, tillsammans med universitetet Pompeu Fabra i Barcelona, fick förfrågan om att delta. I onsdags kunde vi alltså träffas i Ljubljana för att signera och diskutera våra gemensamma satsningar.

Samarbetet är en stark allians och ett av syftena är att svara upp mot EU-kommissionens uppmaning att skapa strategiska samarbeten mellan europeiska lärosäten. Samtliga deltagande universitet har starkt fokus på kvalitetsdriven forskning och utbildning och har mycket god geografisk spridning över Europa. De ingående lärosätena kommer att ”ta lead” på olika delområden, men alla kommer att bidra i samtliga delar. Arbetet kommer att vara studentcentrerat och ha ett inkluderande förhållningssätt. Detta kommer att ta tydligare form den närmsta tiden och jag får anledning att återkomma.

Rektorerna skakar hand. Vid bordet syns från vänster Jaume Casals, Pompeu Fabra University; Caroline Pauwels, Vrije Universiteit Brussel; Eva Wiberg, Göteborgs univeristet; Igor Papič, University of Ljubljana; François Germinet, Paris Seine University; Stuart Croft, University of Warwick. Foto: Photo Studio Nora, Ljubljana

Uppmaningen från EU-kommissionen har också resulterat i en utlysning av medel att söka inom ramen för programmet Erasmus+  som kallas European Universities Initative. Det har fokus på studentmobilitet och ökad kvalitet och konkurrenskraft inom högre utbildning i Europa och vår nya allians har påbörjat arbetet med en ansökan. Oavsett hur vi lyckas med den kommer vi genom att delta lära oss mycket om hur kommissionens kommande program inom området ser ut.

 

Jag vill betona att detta är en viktig förstärkning av våra redan existerande internationella nätverk och samarbeten. Min övertygelse är, som ni känner till vid det här laget, att för att säkerställa kvaliteten och konkurrenskraften för vårt lärosäte så behöver vi satsa på internationalisering ur flera perspektiv, lägga ett globalt pussel om man så vill. Olika pusselbitar kan ha olika fokus och syfte.

Min förhoppning är att en stor andel av våra studenter och medarbetare på olika sätt ska ta vara på möjligheterna, hitta den pusselbit som passar och delta i de internationella samarbetena framöver.

 

Stå upp för den akademiska friheten

 

Det är med oro jag tar del av att den ungerska regeringen nu har genomfört beslutet att lägga ner genusforskningen i landet genom att ta bort det som akademiskt ämne. Redan tidigare har SUHF och European Universities Association reagerat på det här hotet genom att fördöma dekretet, som nu visar sig realiserats. Min rektorskollega på Stockholms universitet, Astrid Söderberg Widding, har redan tidigare skrivit utförligt om ämnet på sin blogg.

Göteborgs universitet har en stark tradition av genusvetenskap. Vi har genusforskning, Nationella sekretariatet för Genusforskning och KvinnSam – nationellt bibliotek för genusforskning (som i år firar 60 år!) Vår ställning inom området har sin historiska förklaring. Här skrevs bland annat den första avhandlingen inom kvinnohistoria. År 1984 blev Gunhild Kyle innehavare av Nordens första professur i kvinnohistoria, inrättad vid vårt universitet. 1998 placerades Nationella sekretariatet för genusforskning här.

Ingen kan undgå att genusforskningen är ”ett område för debatt”. Beslutet i Ungern är en intervention i den akademiska friheten som är helt främmande för oss. Jag vill betona hur viktigt det är att vi som universitet står upp för den akademiska friheten och vår autonomi när det kommer till den forskning och utbildning som bedrivs.

Vi mättar behovet av analys i valtider

Valet är över och någon form av förväntansfullt mellanläge råder. I vissa stunder önskar jag att jag var en fluga på väggen och kunde höra hur resonemangen går kring olika strategiska och taktiska drag inför kommande regeringsbildning. På samma gång är jag tacksam över att jag slipper, om ni förstår.

Före, under och efter valdagen slås jag dock av det massiva och omättliga behovet av att analysera och förstå situationen, i såväl medier, privata sammanhang och i fikarum. Hur skulle opinionsmätningarna tolkas? Vad betyder det ena eller andra partiets utspel? Hur ser mandatfördelningen ut? Vad skulle hända om det mandat tippar över?

Under de intensiva valveckorna omvandlas nyhetsflödet till stor del till en enda lång lektion i samhällskunskap. Vi får det demokratiska systemet och politiska ställningstaganden förklarade för oss och analyserade med hjälp av duktiga, frågvisa journalister och, ja just det, expertis i form av forskare från våra lärosäten. Det känns gott varje gång jag hör eller läser ”statsvetare från Göteborgs universitet” eller ”…menar forskare från Göteborgs universitet”. Det betyder att vi tar vårt samhällsansvar och tar med oss all den kunskap som finns inom våra olika forskningsområden, och serverar den till hungrig omvärld. På ett sakligt, noggrant vis och med en skarp kommunikativ förmåga kommenteras allt från vallokalsundersökningar till olika möjliga regeringskonstellationer. Detta sker naturligtvis året om och även inom andra områden än statsvetenskap. Men vår roll blir extra påtaglig under dessa intensiva veckor. Ibland undrar jag om vissa statsvetare fick lov att övernatta i studion, för att hinna i tid och kommentera även i morgonsoffan? En stor eloge till er, bra jobbat.

Att högskolepolitik inte riktigt toppade den här valrörelsen var väl väntat. Men våra företrädare såg minsann till att finnas till hands för att kommentera den. Det gör mig stolt.

Eva Wiberg

Welcome to Gothenburg

I veckan föll det sig så att vi vid två tillfällen fick möjlighet att välkomna nya internationella förmågor till vårt universitet. Universitetet håller varje termin ett samlat välkomstarrangemang för alla nya internationella studenter som anlänt inför höstterminen, följt av många fler aktiviteter så klart. Välkomstservice har nu fått ta till Lisebergshallen för att kunna inrymma alla, en imponerande samling förväntansfulla unga från världens alla hörn. I global konkurrens har dessa studenters val fallit på Sverige och Göteborg. Det, mina vänner, är ingen liten sak det. Jag är övertygad om att de kommer att få en fantastisk studietid här och samla minnen för livet.

Lisebergshallen fylldes av utbytesstudenter och free-movers inför höstterminen

Jag är dock medveten om att bostadssituationen är svår i Göteborg. Vi arbetar på flera fronter med detta. I kontakter med andra aktörer i samhället är detta ett återkommande tema för oss. Välkomstservice ordnar bland annat mingeltillfällen med uthyrare och studenter och i år togs en särskild guide fram, utöver tidig information till antagna, för att de internationella studenterna skulle kunna förbereda så mycket som möjligt. Trots en del bekymmer,  meddelar välkomstservice att situationen i år inte är värre än tidigare, tvärtom.

I den fulla arenan bjöds det på alltifrån viktig information om vad hemtenta och plagiat är till skön luciasång och första smakprovet av ”Swedish fika”.

Studenterna bjöds på ”Swedish fika”

Samma dag kickade vi igång vårt nya program för nyanlända forskare och doktorander – Inclusive internationalization . Som första lärosäte i landet startar vi ett snabbspår in i den akademiska världen för nyanlända. Programmet arrangeras i samverkan med Chalmers, Högskolan Väst, arbetsförmedlingen och Högskolan i Borås men vi samordnar programmet. Vi är alltså först i Sverige med den här typen av formaliserat program. Japp, jag är stolt och international center har gjort ett kanonjobb. I höst startar totalt 9 personer, varav 5 hos oss på GU. Till nästa omgång hoppas vi att programmet växer ytterligare och att fler nyanlända akademiker kan matchas med en institution hos oss eller närliggande lärosäte.

Nyanlända forskare, representanter från lärosäten, handledare med flera på kick-off för programmet Inclusive internationalization

Eva Wiberg

Välkomna tillbaka – dags för pride!

Efter en ovanligt lång och oroväckande het sommar är vi många som i dagarna återser varandra på arbetsplatserna. Lite mer utvilade och solkyssta smyger vi igång med en ny termin. Förhoppningsvis har sommaren gett oss alla nya härliga minnen, tillfälle till massor med bad men också tid för eftertanke och reflektion att ta med oss in i hösten. Det känns dock inte som att det startar ”på riktigt” förrän studenterna gör entré om ett par veckor.

I veckan har EuroPride invigts i Göteborg och det märks ute på stan. När jag var ute på lunchen såg jag många glada och förväntansfulla människor. Vårt vanliga WestPride byter i år skepnad och välkomnar det internationella eventet EuroPride som unikt nog delas mellan två städer, Stockholm och Göteborg. Det innebär ett ännu större arrangemang och en tydligare internationell prägel. Vårt universitet är stolt partner till WestPride, sedan 5 år tillbaka. GU passar på att arrangera Forum för normkritisk forskning under torsdagen, som är ett populärvetenskapligt event med många spännande panelsamtal, föreläsningar och utställningar. Läs mer här.

Finalen äger rum på lördag under Pride paraden och då kan du som har möjlighet och vill, student eller anställd på GU, gå gemensamt under universitets banderoll. Känn er varmt välkomna att hänga med! I år har jag själv tyvärr inte möjlighet att delta (av privata skäl.)

För mig är det en självklarhet att vi som universitet står upp för allas lika värde, likabehandling, mångfald och jämställdhet. I våra regler står det att vi ska motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter för studenter och anställda kopplat till samtliga diskrimineringsgrunder. Att vi som universitet är med är en viktig manifestation gällande alla människors lika värde. Det är själva grunden för ett öppet demokratiskt samhälle. Mångfald i perspektiv, människor och tankar gör vår utbildning och forskning bättre.

Happy Pride!

Almedalen – frågeparad, nya perspektiv och optimism

”Jag ser två anledningar till optimism när det gäller universitetens framtid. Det ena är tillgången på människor och till skillnad från naturresurser så finns tillgång på människor överallt. Det andra är att det inte heller finns någon gräns för okunskap och ovetande. Universiteten har alltså en outsinlig källa att ösa ur”

Ungefär så besvarade den norske framstående samhällsvetaren Gudmund Hernes, frågan om universitetens framtid – hotade eller viktigare än någonsin? Se webbsändning.  Ett mycket inspirerande seminarium där Gudmund menade att det finns all anledning till optimism.

Almedalen är en parad av frågor som belyses ur olika perspektiv och här är några som jag valt att ägna de senaste dagarna åt:

  • Blir Sverige starkare som kunskapsnation genom internationalisering av högskolor och universitet?
  • Konsekvenser av styr – och resursutredningen – vad tror studenterna?
  • Öppen vetenskap- behövs det?
  • Universitetets roll- bilda eller utbilda?
  • Hälften läkare, hälften civilingenjör – är hybridutbildningar svaret på nya krav inom sjukvården?
  • Var går gränsen för vad vi bör forska om? Hur vet vi om vi överträtt den?
Panel från vänster: Thomas Strand, riksdagsledamot (S), Erik Bengtzboe, riksdagsledamot (M), Eva Wiberg, Jacob Adamowicz, ordförande SFS och Pam Fredman, särskild utredare.

Under det välbesökta seminariet Hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällets utveckling? lyfte forskningsminister Helene Hellmark Knutsson en viktig och lite sorglig paradox. Trots att vi väl känner betydelsen av samverkan mellan akademi, forskning och politik, finns det idag en tendens att vissa politiker ser en möjlighet att vinna politiska poäng på att driva frågor där man i stor utsträckning har folket med sig trots att man inte har forskning, fakta och expertis på sin sida. Detta på grund av att man stärker bilden av sig själv som ”folkets man” som står upp mot etablissemanget. En viktig spaning men jag hoppas och tror att merparten av politiker inte väljer den vägen. Ministern betonade bland annat vikten av att arbeta med folkbildning, och där har vi lärosäten en roll att spela. De unga lär sig källkritik i skolan idag men vi har stora grupper av vuxna individer som går in i bubblor av ”jag tycker så här” oavsett vad forskning och vetenskap kommit fram till.

Det är också givande med samtalen vid frukostbordet under Almedalsveckan. På det viset får vi inspel och möjlighet att ta del av essensen och tankarna från seminarier och paneldebatter som kollegor deltagit i. Mattias Goksör, prorektor, bevistade bland annat Hur mår svensk demokrati och vem styr valrörelsen? Där diskuterades demokratin och förtroende och huruvida demokratin är hotad eller inte. SOM-institutet hade något lugnande besked att ge. Trots att vi ibland kan få uppfattningen om motsatsen så är åtminstone förtroende för olika institutioner ganska starkt och konstant över tid.

Ett tips är de live-sända seminarierna som går att se även i efterhand för de som inte har möjlighet att närvara. Bra där att seminarierna på Västsvenska arenan webbsänds via deras Facebook-sida. Det är ett viktigt led i att tillgängliggöra kunskap för fler. Här kan du se samtliga av GU:s webbsända seminarier från årets Almedalsvecka.

Nu lämnar jag Almedalen för i år. Jag vill passa på att önska er alla en härlig sommar!

Eva Wiberg

Rektors välkomsttal under GU:s kväll i Almedalen 2018.