Universitetetens roll – Rektors blogg

Reflektioner inför nästa decennium

Nu är julledigheten här. Arbete fortsätter in i det sista och vi rundar av, avslutar saker inför det nya året och ser också fram emot en del spännande händelser och utmaningar 2020.

Ett viktigt avslut kommer i och med årsredovisningen för 2019, ett arbete som pågår intensivt nu. Denna gång får vi också anledning att reflektera och blicka tillbaka på årets verksamhet, och ställa det i relation till de tio år som gått, när vi nu går in i nästa decennium.

De senaste tio åren har Göteborgs universitet växt och utvecklats på olika sätt, med fler studenter, ett ökat uppdrag, särskilt på professionsutbildningarna inom skola och vård, ett allt större utbud av program och kurser, också tvärvetenskapliga sådana, och med hållbarhetsfokus; en forskningsverksamhet som visar på bredd och djup, både grund- och tillämpad forskning, en stor satsning på det tvärvetenskapliga UGOT Challenges, samt organisationsförändringar, GU förnyas, och inte minst Vision 2020.

Med den kompetens och bredd som vårt lärosäte besitter har vi också fått flera nationella uppdrag som kommit att befästa det förtroende som universitetet har i Sverige och utomlands. Här kan nämnas bland annat tillkomsten av olika nationella centrumbildningar, såsom GMV; WCMTM, Segerstedtinstitutet, nationella enheter, Havsmiljöinstitutet med flera.

GU har visat sin stora förmåga att tackla de stora samhällsutmaningarna, och har bidragit nationellt till att stärka såväl jämställdhet, som demokratiforskning, analys av valresultat genom SOM-institutet bland annat.

Decenniet har också inneburit stora utmaningar, med en ökad nationell solidarisk insats efter den stora flyktingvåg och invandring från 2015 och framåt, som idag fått såväl GU som andra lärosäten att agera för att stötta personer med någon form av utbildning från sina hemländer med olika insatser. Det har varit och är en omställning för lärosätet att möta såväl det akut uppkomna praktiska behovet som en långsiktig strategi för att tillvarata kompetensen hos personer med annan utländsk utbildning.

Tjugo år efter Bolognaprocessens införande har vi fått en utveckling av europeiska nätverk, som ska stärka den fria rörligheten av studenter inom dessa nätverk, sätta studenten i centrum och främja hållbarhet och integrering regionalt. Jag tror att vårt nätverk EUTOPIA kommer att utgöra en stark europeisk allians som tar det internationella samarbetet ytterligare ett steg framåt under det kommande decenniet.

Den snabba utvecklingen av IT och sociala medier, ett alltmer utbrett ifrågasättande av forskningsbaserade fakta, rena hot och hat på nätet, är något som inte kunde förutspås för tio år sedan. Akademin måste alltid kunna stå upp för såväl sin autonomi som den akademiska friheten, i såväl forskning som utbildning. Därför behöver vi stå stadigt när det blåser hårt från olika sidor i såväl samhällsdebatt, politik som försök till styrning av våra kärnvärden.

I min tillbakablick har jag bara nämnt en del av allt som GU upplevt och utvecklat under decenniet som gått, men just våra kärnvärden, är så viktiga inför det tredje decenniet. Vi arbetar intensivt med universitetets nya vision som ska gälla fram till 2030 och som har arbetsnamnet ”Ett universitet för världen”. Låt oss vara modiga och stå upp för visionens kärnvärden och ställningstaganden, det är nog det viktigaste budskapet jag har inför 2020.

Beslut om vision kommer först på universitetsstyrelsen i april. Men innan dess ska det bli intressant att se responsen och hur materialet nu kommer att förädlas under pågående remissrunda i verksamheten. Nästa steg i visionsarbetet är att forma långsiktiga strategier som ska ge oss verktygen att förverkliga våra mål.

Nu återstår för mig att önska er alla en riktigt skön och välförtjänt ledighet, ta hand om er och era nära och kära!

God Jul/Season´s Greetings!

Vi ses i nästa decennium!

Eva Wiberg

Nyfiken på en STRUT?

I veckan presenterade regeringens utredare Pam Fredman, min företrädare som rektor vid GU, betänkandet En långsiktigt samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, även kallad STRUT, på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm. Vi var väldigt många som deltog, både rektorskolleger, SULF, SFS, Svenskt Näringsliv, SKL, företag, forskningsfinansiärer, och sist men inte minst vår nya minister för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S).

Min reflektion efter seminariet är att det var ett förvånansvärt positivt mottagande av betänkandet. Med tanke på den kontroversiella frågan rörande styrning och resurstilldelning till högre utbildning och forskning, hade jag nog förväntat mig mer kritiska synpunkter, inte minst från aktörer utanför högskolesfären. Men alla tycktes överens om att den gedigna utredningen ger oss en möjlighet att efter många års stiltje faktiskt äntligen försöka få till en förändring av vårt resurstilldelningssystem. Samtidigt som vi får en styrlogik som främjar följande oerhört viktiga ansvarsområden:

akademisk frihet, kvalitet och ansvarstagande
rollsäkert samhällsansvar
strategisk handlingsförmåga

Dessa områden som Pam talade om är grundstenar i all högre forskning och utbildning i Sverige.

Att riksdag och regering fastställer övergripande mål för oss, samtidigt som vi lärosäten får stor frihet är delar som utredningen tar fasta på.

Det ramverk som utredningen baseras på är följande:

Samlad proposition för högre utbildning och forskning varje mandatperiod
Dialogbaserad process – fyraåriga planeringsförutsättningar
Lärosätesspecifika överenskommelser för vissa mål
En analysfunktion vars uppgift är samlade och oberoende analyser och uppföljning av politiken.

Resurstilldelningen är tänkt att främja lärosätenas ansvar och formuleras på följande sätt:

Ett samlat anslag (en verksamhetsgren).
Utbildningsram, med fast bas (50%), rörlig del (50%. Forskningsram (fast bas 100%)
Utbildningsramen är styrd av helårsstudieplatser, Helårsprestationerna tas bort.
Ämnesbaserade ersättningsbelopp tas bort.
Forskningsramen ska omfatta en ökad andel direkta anslag. Basresurserna ska minst uppgå till 12000 per HST, och kopplas till utbildningsutbudet.
Därutöver kan riktade resurser mot utpekade områden ges.

Nya forskningsanslag bör gå till basanslag vid lärosätena. Om inga nya anslag kommer bör en omfördelning ske mellan de medel som går till forskningsråden och myndigheterna till lärosätena.

Pams slutord var följande:

Hoppas att alla kan se att denna utredning är ett ramverk, som ger bättre långsiktighet – för samhällets bästa. Alla detaljer, som behöver beredas vidare, får ske i dialog. Om utredningen sågas så kan vi få vänta i minst tio år innan en ny utredning kommer!

Representanterna för de olika intressesfärerna var som nämnts ovan förvånansvärt positiva, om än med vissa invändningar. Det som förenade oss alla var nog att vi, var och en på sitt sätt, bejakar utredningen i sina ”VAD-beståndsdelar”, att en långsiktighet behövs, att större rådighet över de båda anslagsdelarna utbildning och forskning behövs, en bättre dialog mellan regering och lärosäten, och en bra uppföljningsstruktur. När det gäller ”HUR-beståndsdelarna” får vi resonera alla, utifrån våra egna perspektiv. Det tycker jag låter mycket bra. Vi är en spretig högskolesektor, och den av alla förväntade remissrundan kommer att ge oss möjlighet att utrycka hur vi tycker att utredningen ska omsättas i praktiken. En brasklapp från tidigare statssekreterare kom i form av uppmaning till ministern att starkt förankra hos andra departement, särskilt då det mäktiga finansdepartementet.

Jag funderar också på hur väl förberedda vi lärosäten är på det ansvar och den autonomi (som vi egentligen har redan idag i stor utsträckning) vi kommer att behöva hantera internt. Att förändra en kultur som drivits av prestationshets, ogenomträngliga/slentrianmässiga fördelningsmodeller mellan olika nivåer inom lärosätena, svårigheter att få ekonomin att gå ihop för kurser och program, föreställningen hos en del lärare om att ”köpa sig fri från undervisningsdelen i anställningen”. Forskningsvillkoren som driver forskar/lärare att hela tiden söka externa medel för att dra in till sin lön. Vi klarar en omställning, men det krävs en förändring i syn på utbildning och forskning, och hur samverkansdelen ska tas om hand. Andra länder klarar det. Då måste vi också kunna förändras. Men det kommer att ta tid, kraft och ett starkt mod och uthållighet inom våra lärosäten, från styrelser, rektorer, fakulteter, institutioner, lärare, forskare och inte minst studenterna!

Låt oss begrunda utredningen och komma med kloka remissvar, som tänker långsiktigt, hållbart och har forskningens, utbildningens och inte minst studenternas bästa i fokus!

Tack Pam, och ditt team, för ett gediget arbete som nu levererats i form av ett betänkande. Under arbetets gång har vi nog alla insett vilket hästarbete det varit att försöka låta alla komma till tals, men ändå hålla en någorlunda rak väg framåt, så spretigt som det är kring högskolefrågor: alla har synpunkter. Jag tror att vi alla är tacksamma för att ni så tidigt inkluderade många aktörer inom högskolesfären i otaliga seminarier och dialoger. Vilken uthållighet!

Utredningen i sin helhet

Se streamat seminarium här

Vi mättar behovet av analys i valtider

Valet är över och någon form av förväntansfullt mellanläge råder. I vissa stunder önskar jag att jag var en fluga på väggen och kunde höra hur resonemangen går kring olika strategiska och taktiska drag inför kommande regeringsbildning. På samma gång är jag tacksam över att jag slipper, om ni förstår.

Före, under och efter valdagen slås jag dock av det massiva och omättliga behovet av att analysera och förstå situationen, i såväl medier, privata sammanhang och i fikarum. Hur skulle opinionsmätningarna tolkas? Vad betyder det ena eller andra partiets utspel? Hur ser mandatfördelningen ut? Vad skulle hända om det mandat tippar över?

Under de intensiva valveckorna omvandlas nyhetsflödet till stor del till en enda lång lektion i samhällskunskap. Vi får det demokratiska systemet och politiska ställningstaganden förklarade för oss och analyserade med hjälp av duktiga, frågvisa journalister och, ja just det, expertis i form av forskare från våra lärosäten. Det känns gott varje gång jag hör eller läser ”statsvetare från Göteborgs universitet” eller ”…menar forskare från Göteborgs universitet”. Det betyder att vi tar vårt samhällsansvar och tar med oss all den kunskap som finns inom våra olika forskningsområden, och serverar den till hungrig omvärld. På ett sakligt, noggrant vis och med en skarp kommunikativ förmåga kommenteras allt från vallokalsundersökningar till olika möjliga regeringskonstellationer. Detta sker naturligtvis året om och även inom andra områden än statsvetenskap. Men vår roll blir extra påtaglig under dessa intensiva veckor. Ibland undrar jag om vissa statsvetare fick lov att övernatta i studion, för att hinna i tid och kommentera även i morgonsoffan? En stor eloge till er, bra jobbat.

Att högskolepolitik inte riktigt toppade den här valrörelsen var väl väntat. Men våra företrädare såg minsann till att finnas till hands för att kommentera den. Det gör mig stolt.

Eva Wiberg

Välkomna tillbaka – dags för pride!

Efter en ovanligt lång och oroväckande het sommar är vi många som i dagarna återser varandra på arbetsplatserna. Lite mer utvilade och solkyssta smyger vi igång med en ny termin. Förhoppningsvis har sommaren gett oss alla nya härliga minnen, tillfälle till massor med bad men också tid för eftertanke och reflektion att ta med oss in i hösten. Det känns dock inte som att det startar ”på riktigt” förrän studenterna gör entré om ett par veckor.

I veckan har EuroPride invigts i Göteborg och det märks ute på stan. När jag var ute på lunchen såg jag många glada och förväntansfulla människor. Vårt vanliga WestPride byter i år skepnad och välkomnar det internationella eventet EuroPride som unikt nog delas mellan två städer, Stockholm och Göteborg. Det innebär ett ännu större arrangemang och en tydligare internationell prägel. Vårt universitet är stolt partner till WestPride, sedan 5 år tillbaka. GU passar på att arrangera Forum för normkritisk forskning under torsdagen, som är ett populärvetenskapligt event med många spännande panelsamtal, föreläsningar och utställningar. Läs mer här.

Finalen äger rum på lördag under Pride paraden och då kan du som har möjlighet och vill, student eller anställd på GU, gå gemensamt under universitets banderoll. Känn er varmt välkomna att hänga med! I år har jag själv tyvärr inte möjlighet att delta (av privata skäl.)

För mig är det en självklarhet att vi som universitet står upp för allas lika värde, likabehandling, mångfald och jämställdhet. I våra regler står det att vi ska motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter för studenter och anställda kopplat till samtliga diskrimineringsgrunder. Att vi som universitet är med är en viktig manifestation gällande alla människors lika värde. Det är själva grunden för ett öppet demokratiskt samhälle. Mångfald i perspektiv, människor och tankar gör vår utbildning och forskning bättre.

Almedalen – frågeparad, nya perspektiv och optimism

”Jag ser två anledningar till optimism när det gäller universitetens framtid. Det ena är tillgången på människor och till skillnad från naturresurser så finns tillgång på människor överallt. Det andra är att det inte heller finns någon gräns för okunskap och ovetande. Universiteten har alltså en outsinlig källa att ösa ur”

Ungefär så besvarade den norske framstående samhällsvetaren Gudmund Hernes, frågan om universitetens framtid – hotade eller viktigare än någonsin? Se webbsändning. Ett mycket inspirerande seminarium där Gudmund menade att det finns all anledning till optimism.

Almedalen är en parad av frågor som belyses ur olika perspektiv och här är några som jag valt att ägna de senaste dagarna åt:

Blir Sverige starkare som kunskapsnation genom internationalisering av högskolor och universitet?
Konsekvenser av styr – och resursutredningen – vad tror studenterna?
Öppen vetenskap- behövs det?
Universitetets roll- bilda eller utbilda?
Hälften läkare, hälften civilingenjör – är hybridutbildningar svaret på nya krav inom sjukvården?
Var går gränsen för vad vi bör forska om? Hur vet vi om vi överträtt den?

Panel från vänster: Thomas Strand, riksdagsledamot (S), Erik Bengtzboe, riksdagsledamot (M), Eva Wiberg, Jacob Adamowicz, ordförande SFS och Pam Fredman, särskild utredare.

Under det välbesökta seminariet Hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällets utveckling? lyfte forskningsminister Helene Hellmark Knutsson en viktig och lite sorglig paradox. Trots att vi väl känner betydelsen av samverkan mellan akademi, forskning och politik, finns det idag en tendens att vissa politiker ser en möjlighet att vinna politiska poäng på att driva frågor där man i stor utsträckning har folket med sig trots att man inte har forskning, fakta och expertis på sin sida. Detta på grund av att man stärker bilden av sig själv som ”folkets man” som står upp mot etablissemanget. En viktig spaning men jag hoppas och tror att merparten av politiker inte väljer den vägen. Ministern betonade bland annat vikten av att arbeta med folkbildning, och där har vi lärosäten en roll att spela. De unga lär sig källkritik i skolan idag men vi har stora grupper av vuxna individer som går in i bubblor av ”jag tycker så här” oavsett vad forskning och vetenskap kommit fram till.

Det är också givande med samtalen vid frukostbordet under Almedalsveckan. På det viset får vi inspel och möjlighet att ta del av essensen och tankarna från seminarier och paneldebatter som kollegor deltagit i. Mattias Goksör, prorektor, bevistade bland annat Hur mår svensk demokrati och vem styr valrörelsen? Där diskuterades demokratin och förtroende och huruvida demokratin är hotad eller inte. SOM-institutet hade något lugnande besked att ge. Trots att vi ibland kan få uppfattningen om motsatsen så är åtminstone förtroende för olika institutioner ganska starkt och konstant över tid.

Ett tips är de live-sända seminarierna som går att se även i efterhand för de som inte har möjlighet att närvara. Bra där att seminarierna på Västsvenska arenan webbsänds via deras Facebook-sida. Det är ett viktigt led i att tillgängliggöra kunskap för fler. Här kan du se samtliga av GU:s webbsända seminarier från årets Almedalsvecka.

Nu lämnar jag Almedalen för i år. Jag vill passa på att önska er alla en härlig sommar!

Eva Wiberg

Rektors välkomsttal under GU:s kväll i Almedalen 2018.

Akademin kan öppna dörrar för diplomatin

I förra veckan deltog jag i en konferens i Siena om hur akademi och diplomati kan samverka i internationella kriser. Konferensen anordnades av European Association of International Studies (AESI). Budskapet var tydligt till såväl studenter som forskare och allmänhet om hur akademin, i bemärkelsen universitet med sin forskning och utbildning, sina studenters engagemang kan bidra i strävan efter fred, mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbarhet i en alltmer föränderlig värld.

AESI samlar till seminarier och konferenser för att ge möjlighet till diskussioner mellan universitetsvärlden och diplomatin. Universitetsvärlden kan anses stå för någon sorts objektivitet och garant för att forskningsrön är opartiska oavsett vilken fråga som belyses, och diplomatin, som syftar till dialog och överenskommelser mellan stater och regeringar.

Vid konferensen diskuterade vi bland annat hur EU trots alla problem kan vara en fredfull aktör och måste vara det, oavsett vad som händer. Situationen i Medelhavet och mellanöstern berördes. Vi talade om hur universiteten kan vara en aktör som kan hjälpa diplomatin att nå fram där det ser politiskt svårt ut.

I mitt anförande passade jag på att lyfta några av vårt universitets framstående bidrag på området, bland annat V-Dem institute, QoG Institute och Centre for Collective Action Research (CeCar) som har beröring med demokratifrågor och korruption.

Min övertygelse är att akademin har en unik möjlighet att nå fram och hitta vägar där diplomatin kanske inte alltid lyckas. Det kan vara enklare för oss att komma fram genom samarbeten inom forskning och utbildning, vilket är en förutsättning för att implementera diplomatiska lösningar. Vår roll är självklart att bistå med kunskap och fakta. Men akademin kan vara en dörröppnare och skapa förutsättningar för diplomatin.

Eva Wiberg

Förslag till ny styrmodell intressant men reser en del frågor

Som jag skrev om i mitt förra inlägg är utredningen om framtidens styrning och finansiering av högskolesektorn – Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten – en av de pågående aktiviteter som kommer att ha störst framtida påverkan på landets universitet och högskolor. I torsdags, den 1 februari, inledde utredaren Pam Fredman, en turné där vi lärosäten mer ingående får ta del av och diskutera det utkast till förslag som presenterades i början av året. Först ut var Göteborg, därefter blir det möten i Stockholm (5/2), Uppsala (7/2) och Lund (13/2).

Gårdagens möte, som hölls på Chalmers, var bra och på flera sätt klargörande. Vi har ju alla haft möjlighet att läsa och fundera över det tidigare framlagda förslaget, nu fick vi som var där möjlighet att ställa frågor och diskutera kring sådant som vi uppfattat som otydligt eller ofärdigt. Från Göteborgs universitet deltog jag själv, prorektor Mattias Goksör, universitetsdirektör Anna Lindholm och de tre vicerektorerna för utbildning, samverkan och forskning, Mette Sandoff, Fredrika Lagergren och Göran Landberg.

Första gången vi fick en dragning om förslaget till ny styrmodell, var det mest fokus på den övergripande strukturen av resurstilldelningen och att de statliga basanslagen i framtiden föreslås komma som ett samlat anslag. Något som utredarna menar ska ge lärosätena bättre förutsättningar att arbeta långsiktigt, mer flexibelt och med större handlingsutrymme för profilering, mångfald och nyskapande. Samtidigt ställer detta större krav på de enskilda lärosätena att ta ansvar för autonomin och att utveckla sin strategiska förmåga.

Vid mötet igår fick vi se ett mer detaljerat förslag. Utöver det samlade anslaget som antas ge lärosätena ”större frihet under ansvar”, föreslås fyraåriga överenskommelser mellan regeringen och de enskilda lärosätena. Dessa lyfts fram som centrala för styrningen, frågan är hur de utformas så att de kan balansera statens krav på styrning och lärosätenas behov av och utrymme för långsiktigt och strategiskt arbete. Av förslaget framgår att man tänker sig en ”intermediär”, alltså någon typ av förmedlande länk som ska ha som uppgift att ta fram det underlag som ska ligga till grund för överenskommelserna mellan regeringen och lärosätena.

Som ett sätt att hålla samman styrningen av sektorn, och inte minst hålla ihop forskning och utbildning, vill utredningen också skrota nuvarande forskningsproposition och i stället införa en samlad högskoleproposition.

För min del är intermediärens roll och ansvar den del av förslaget som fortfarande till viss del är höjt i dunkel och det var också den delen som väckte mest frågor vid gårdagens genomgång. Från högskolehåll uttrycktes också en del oro över att de föreslagna överenskommelserna ska gynna de stora universiteten och på sikt leda till en utarmning av de mindre högskolornas roll.

Det vi sett av utredningsförslaget hittills väcker som sagt fortfarande en del frågor, särskilt då när det gäller lärosätenas förmåga att ta det större ansvar för medlen som ett samlat anslag kommer att kräva, men också kring hur den ”överprövning” av överenskommelser mellan regering, lärosäte och andra eventuella aktörer ska se ut.

Helt klart förutsätter de föreslagna överenskommelserna en mer fördjupad dialog mellan regeringen och lärosätena jämfört med vad som sker idag. Utredningen behöver också utveckla och förtydliga vad överenskommelserna ska innefatta och huruvida den föreslaga intermediären kan komma att påverka överenskommelserna.

Utredningen om framtidens styrning av högskolan ska vara klar i december. För att det skarpa förslaget ska bli så bra som möjligt är det nu viktigt att vi lärosäten följer vad som händer och tar alla chanser till inspel. Vi kommer alla att påverkas av resultatet.

Eva Wiberg

Universiteten kan bidra till en fredlig och hållbar utveckling

I veckan som gick hade jag förmånen att få delta i ett seminarium med namnet ”Mediterranean Crisis: University cooperation for sustainable development and peace”. Konferensen hölls utanför Rom och samlade studenter från Balkan, Mellanöstern och Europa för att diskutera freds- och hållbarhetsfrågor. Det yttersta syftet med mötet, som var det andra i ordningen och anordnades av Università Roma Tre i Rom, är att få med universitetsvärlden i ett arbete för att skapa en fredlig och hållbar utveckling i exempelvis Mellanöstern. En nyckel är att ha med studenter från de utsatta områdena i regionen och få dem att börja samtala med varandra.

Ett antal forskare och andra universitetspersoner fick tillsammans med studenterna en inblick i arbetet med masterutbildningar som har bidragit till att bygga upp verksamheten efter bland annat krigen i forna Jugoslavien och Libanon. Det var många goda samtal som jag hoppas kommer att leda till fortsatt samarbete med stöd från både EU och FN. Jag tänker också att vi från GU har goda förutsättningar att medverka i detta arbete.

Vi har nu också välkomnat våra nya studenter, vilket skedde på Världskulturmuseet i samarbete med Chalmers. Rektor Stefan Bengtsson och jag höll gemensamt välkomsttal inför över tusen nya studenter, såväl svenska som internationella. Väldigt lättsamt och trevligt.

GU:s nya doktorander hade sin obligatoriska introduktionsdag i fredags. Wallenbergcentrum fylldes av förväntansfulla doktorander från samtliga fakulteter. Under dagen fick de inblick i vad det innebär att vara verksam som forskarstuderande vid GU, med sin bredd och spets. Några ord på vägen fick de också av mig, som hälsade dem välkomna.

Till sist måste jag säga att det känns bra att nu ha blivit rektor ”på riktigt”. Jag började ju visserligen mitt uppdrag 1 juli men jag måste erkänna att det känns extra bra efter att ha blivit installerad som rektor vid den fantastiskt fina och högtidliga installationen för en dryg vecka sedan. Tack alla medarbetare och andra som förgyllde min dag!

Eva Wiberg