Göteborgs universitet – Rektors blogg

Resultatet för 2019 är klart

I veckan beslutade universitetsstyrelsen om årsredovisningen 2019. Med den sammanfattar vi vårt resultat inom forskning, utbildning, personal och ekonomi. Vi stänger också dörren till ett decennium – tio år då Göteborgs universitet har vuxit och utvecklats, fått fler studenter, fått genomslag för vår forskning inom ett brett fält av områden, tilldelats flera nationella uppdrag och visat vår förmåga att tackla de stora samhällsutmaningarna.

Som en röd tråd genom årets resultat löper ett stadigt engagemang och målmedvetenhet hos medarbetare – en förutsättning för allt vi åstadkommer. En bredd av olika insatser har genomförts i universitetets verksamhet 2019 och det gör mig stolt. För de av er som inte läser hela redovisningen vill jag gärna lyfta ett axplock:

Genomfört RED19 – en samlad utvärdering av universitetets forskning och forskningsmiljöer

Medverkat i sju av de elva nationella forskningsinfrastrukturer som fått medel från Vetenskapsrådet

Förstärkt vårt internationella engagemang, bland annat genom deltagandet i alliansen EUTOPIA

Tagit fram åtgärdsplaner och vidtagit åtgärder för att nå upp till universitetets utbildningsuppdrag

Toppat hållbarhetsrankning bland världens lärosäten för det globala hållbarhetsmålet God utbildning för alla och anslutit oss till Klimatramverket för universitet och högskolor

Beslutat om en ny arbetsmiljöpolicy samt infört en ny modell för att kartlägga och utveckla arbetsmiljön

Tagit fram förslag på åtgärder för att förebygga och hantera sexuella trakasserier

Intensifierat arbetet med utveckla universitetets lokaler för forskning och utbildning

Årsredovisningstider är ett fantastiskt tillfälle att reflektera över alla goda insatser och framsteg som görs. Visst finns det områden som vi fortsatt måste utveckla och stärka upp. Ett arbete som ständigt pågår och som är i full gång mer än halvvägs genom Q1, för att tala årsredovisningstermer.

Eva Wiberg

Länkar:

Kortversion årsredovisning 2019

Å rsredovisning 2019

Reflektioner inför nästa decennium

Nu är julledigheten här. Arbete fortsätter in i det sista och vi rundar av, avslutar saker inför det nya året och ser också fram emot en del spännande händelser och utmaningar 2020.

Ett viktigt avslut kommer i och med årsredovisningen för 2019, ett arbete som pågår intensivt nu. Denna gång får vi också anledning att reflektera och blicka tillbaka på årets verksamhet, och ställa det i relation till de tio år som gått, när vi nu går in i nästa decennium.

De senaste tio åren har Göteborgs universitet växt och utvecklats på olika sätt, med fler studenter, ett ökat uppdrag, särskilt på professionsutbildningarna inom skola och vård, ett allt större utbud av program och kurser, också tvärvetenskapliga sådana, och med hållbarhetsfokus; en forskningsverksamhet som visar på bredd och djup, både grund- och tillämpad forskning, en stor satsning på det tvärvetenskapliga UGOT Challenges, samt organisationsförändringar, GU förnyas, och inte minst Vision 2020.

Med den kompetens och bredd som vårt lärosäte besitter har vi också fått flera nationella uppdrag som kommit att befästa det förtroende som universitetet har i Sverige och utomlands. Här kan nämnas bland annat tillkomsten av olika nationella centrumbildningar, såsom GMV; WCMTM, Segerstedtinstitutet, nationella enheter, Havsmiljöinstitutet med flera.

GU har visat sin stora förmåga att tackla de stora samhällsutmaningarna, och har bidragit nationellt till att stärka såväl jämställdhet, som demokratiforskning, analys av valresultat genom SOM-institutet bland annat.

Decenniet har också inneburit stora utmaningar, med en ökad nationell solidarisk insats efter den stora flyktingvåg och invandring från 2015 och framåt, som idag fått såväl GU som andra lärosäten att agera för att stötta personer med någon form av utbildning från sina hemländer med olika insatser. Det har varit och är en omställning för lärosätet att möta såväl det akut uppkomna praktiska behovet som en långsiktig strategi för att tillvarata kompetensen hos personer med annan utländsk utbildning.

Tjugo år efter Bolognaprocessens införande har vi fått en utveckling av europeiska nätverk, som ska stärka den fria rörligheten av studenter inom dessa nätverk, sätta studenten i centrum och främja hållbarhet och integrering regionalt. Jag tror att vårt nätverk EUTOPIA kommer att utgöra en stark europeisk allians som tar det internationella samarbetet ytterligare ett steg framåt under det kommande decenniet.

Den snabba utvecklingen av IT och sociala medier, ett alltmer utbrett ifrågasättande av forskningsbaserade fakta, rena hot och hat på nätet, är något som inte kunde förutspås för tio år sedan. Akademin måste alltid kunna stå upp för såväl sin autonomi som den akademiska friheten, i såväl forskning som utbildning. Därför behöver vi stå stadigt när det blåser hårt från olika sidor i såväl samhällsdebatt, politik som försök till styrning av våra kärnvärden.

I min tillbakablick har jag bara nämnt en del av allt som GU upplevt och utvecklat under decenniet som gått, men just våra kärnvärden, är så viktiga inför det tredje decenniet. Vi arbetar intensivt med universitetets nya vision som ska gälla fram till 2030 och som har arbetsnamnet ”Ett universitet för världen”. Låt oss vara modiga och stå upp för visionens kärnvärden och ställningstaganden, det är nog det viktigaste budskapet jag har inför 2020.

Beslut om vision kommer först på universitetsstyrelsen i april. Men innan dess ska det bli intressant att se responsen och hur materialet nu kommer att förädlas under pågående remissrunda i verksamheten. Nästa steg i visionsarbetet är att forma långsiktiga strategier som ska ge oss verktygen att förverkliga våra mål.

Nu återstår för mig att önska er alla en riktigt skön och välförtjänt ledighet, ta hand om er och era nära och kära!

God Jul/Season´s Greetings!

Vi ses i nästa decennium!

Eva Wiberg

Nyfiken på en STRUT?

I veckan presenterade regeringens utredare Pam Fredman, min företrädare som rektor vid GU, betänkandet En långsiktigt samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, även kallad STRUT, på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm. Vi var väldigt många som deltog, både rektorskolleger, SULF, SFS, Svenskt Näringsliv, SKL, företag, forskningsfinansiärer, och sist men inte minst vår nya minister för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S).

Min reflektion efter seminariet är att det var ett förvånansvärt positivt mottagande av betänkandet. Med tanke på den kontroversiella frågan rörande styrning och resurstilldelning till högre utbildning och forskning, hade jag nog förväntat mig mer kritiska synpunkter, inte minst från aktörer utanför högskolesfären. Men alla tycktes överens om att den gedigna utredningen ger oss en möjlighet att efter många års stiltje faktiskt äntligen försöka få till en förändring av vårt resurstilldelningssystem. Samtidigt som vi får en styrlogik som främjar följande oerhört viktiga ansvarsområden:

akademisk frihet, kvalitet och ansvarstagande
rollsäkert samhällsansvar
strategisk handlingsförmåga

Dessa områden som Pam talade om är grundstenar i all högre forskning och utbildning i Sverige.

Att riksdag och regering fastställer övergripande mål för oss, samtidigt som vi lärosäten får stor frihet är delar som utredningen tar fasta på.

Det ramverk som utredningen baseras på är följande:

Samlad proposition för högre utbildning och forskning varje mandatperiod
Dialogbaserad process – fyraåriga planeringsförutsättningar
Lärosätesspecifika överenskommelser för vissa mål
En analysfunktion vars uppgift är samlade och oberoende analyser och uppföljning av politiken.

Resurstilldelningen är tänkt att främja lärosätenas ansvar och formuleras på följande sätt:

Ett samlat anslag (en verksamhetsgren).
Utbildningsram, med fast bas (50%), rörlig del (50%. Forskningsram (fast bas 100%)
Utbildningsramen är styrd av helårsstudieplatser, Helårsprestationerna tas bort.
Ämnesbaserade ersättningsbelopp tas bort.
Forskningsramen ska omfatta en ökad andel direkta anslag. Basresurserna ska minst uppgå till 12000 per HST, och kopplas till utbildningsutbudet.
Därutöver kan riktade resurser mot utpekade områden ges.

Nya forskningsanslag bör gå till basanslag vid lärosätena. Om inga nya anslag kommer bör en omfördelning ske mellan de medel som går till forskningsråden och myndigheterna till lärosätena.

Pams slutord var följande:

Hoppas att alla kan se att denna utredning är ett ramverk, som ger bättre långsiktighet – för samhällets bästa. Alla detaljer, som behöver beredas vidare, får ske i dialog. Om utredningen sågas så kan vi få vänta i minst tio år innan en ny utredning kommer!

Representanterna för de olika intressesfärerna var som nämnts ovan förvånansvärt positiva, om än med vissa invändningar. Det som förenade oss alla var nog att vi, var och en på sitt sätt, bejakar utredningen i sina ”VAD-beståndsdelar”, att en långsiktighet behövs, att större rådighet över de båda anslagsdelarna utbildning och forskning behövs, en bättre dialog mellan regering och lärosäten, och en bra uppföljningsstruktur. När det gäller ”HUR-beståndsdelarna” får vi resonera alla, utifrån våra egna perspektiv. Det tycker jag låter mycket bra. Vi är en spretig högskolesektor, och den av alla förväntade remissrundan kommer att ge oss möjlighet att utrycka hur vi tycker att utredningen ska omsättas i praktiken. En brasklapp från tidigare statssekreterare kom i form av uppmaning till ministern att starkt förankra hos andra departement, särskilt då det mäktiga finansdepartementet.

Jag funderar också på hur väl förberedda vi lärosäten är på det ansvar och den autonomi (som vi egentligen har redan idag i stor utsträckning) vi kommer att behöva hantera internt. Att förändra en kultur som drivits av prestationshets, ogenomträngliga/slentrianmässiga fördelningsmodeller mellan olika nivåer inom lärosätena, svårigheter att få ekonomin att gå ihop för kurser och program, föreställningen hos en del lärare om att ”köpa sig fri från undervisningsdelen i anställningen”. Forskningsvillkoren som driver forskar/lärare att hela tiden söka externa medel för att dra in till sin lön. Vi klarar en omställning, men det krävs en förändring i syn på utbildning och forskning, och hur samverkansdelen ska tas om hand. Andra länder klarar det. Då måste vi också kunna förändras. Men det kommer att ta tid, kraft och ett starkt mod och uthållighet inom våra lärosäten, från styrelser, rektorer, fakulteter, institutioner, lärare, forskare och inte minst studenterna!

Låt oss begrunda utredningen och komma med kloka remissvar, som tänker långsiktigt, hållbart och har forskningens, utbildningens och inte minst studenternas bästa i fokus!

Tack Pam, och ditt team, för ett gediget arbete som nu levererats i form av ett betänkande. Under arbetets gång har vi nog alla insett vilket hästarbete det varit att försöka låta alla komma till tals, men ändå hålla en någorlunda rak väg framåt, så spretigt som det är kring högskolefrågor: alla har synpunkter. Jag tror att vi alla är tacksamma för att ni så tidigt inkluderade många aktörer inom högskolesfären i otaliga seminarier och dialoger. Vilken uthållighet!

Utredningen i sin helhet

Se streamat seminarium här

Eutopia – nytt europeiskt universitetsnätverk

I onsdags slöt vi en överenskommelse med ett nystartat europeiskt universitetsnätverk, kallat Eutopia. Med oss består nätverket nu av sex universitet. Nätverket initierades av brittiska universitetet i Warwick tillsammans med franska universitetet Paris Seine och belgiska universitetet Vrije Universiteit Bryssel (VUB). Tidigare under hösten anslöt sig universitetet i Ljubljana, som nu kommer att koordinera alliansen. Det var under hösten som vi, tillsammans med universitetet Pompeu Fabra i Barcelona, fick förfrågan om att delta. I onsdags kunde vi alltså träffas i Ljubljana för att signera och diskutera våra gemensamma satsningar.

Samarbetet är en stark allians och ett av syftena är att svara upp mot EU-kommissionens uppmaning att skapa strategiska samarbeten mellan europeiska lärosäten. Samtliga deltagande universitet har starkt fokus på kvalitetsdriven forskning och utbildning och har mycket god geografisk spridning över Europa. De ingående lärosätena kommer att ”ta lead” på olika delområden, men alla kommer att bidra i samtliga delar. Arbetet kommer att vara studentcentrerat och ha ett inkluderande förhållningssätt. Detta kommer att ta tydligare form den närmsta tiden och jag får anledning att återkomma.

Rektorerna skakar hand. Vid bordet syns från vänster Jaume Casals, Pompeu Fabra University; Caroline Pauwels, Vrije Universiteit Brussel; Eva Wiberg, Göteborgs univeristet; Igor Papič, University of Ljubljana; François Germinet, Paris Seine University; Stuart Croft, University of Warwick. Foto: Photo Studio Nora, Ljubljana

Uppmaningen från EU-kommissionen har också resulterat i en utlysning av medel att söka inom ramen för programmet Erasmus+ som kallas European Universities Initative. Det har fokus på studentmobilitet och ökad kvalitet och konkurrenskraft inom högre utbildning i Europa och vår nya allians har påbörjat arbetet med en ansökan. Oavsett hur vi lyckas med den kommer vi genom att delta lära oss mycket om hur kommissionens kommande program inom området ser ut.

Jag vill betona att detta är en viktig förstärkning av våra redan existerande internationella nätverk och samarbeten. Min övertygelse är, som ni känner till vid det här laget, att för att säkerställa kvaliteten och konkurrenskraften för vårt lärosäte så behöver vi satsa på internationalisering ur flera perspektiv, lägga ett globalt pussel om man så vill. Olika pusselbitar kan ha olika fokus och syfte.

Min förhoppning är att en stor andel av våra studenter och medarbetare på olika sätt ska ta vara på möjligheterna, hitta den pusselbit som passar och delta i de internationella samarbetena framöver.

Vi mättar behovet av analys i valtider

Valet är över och någon form av förväntansfullt mellanläge råder. I vissa stunder önskar jag att jag var en fluga på väggen och kunde höra hur resonemangen går kring olika strategiska och taktiska drag inför kommande regeringsbildning. På samma gång är jag tacksam över att jag slipper, om ni förstår.

Före, under och efter valdagen slås jag dock av det massiva och omättliga behovet av att analysera och förstå situationen, i såväl medier, privata sammanhang och i fikarum. Hur skulle opinionsmätningarna tolkas? Vad betyder det ena eller andra partiets utspel? Hur ser mandatfördelningen ut? Vad skulle hända om det mandat tippar över?

Under de intensiva valveckorna omvandlas nyhetsflödet till stor del till en enda lång lektion i samhällskunskap. Vi får det demokratiska systemet och politiska ställningstaganden förklarade för oss och analyserade med hjälp av duktiga, frågvisa journalister och, ja just det, expertis i form av forskare från våra lärosäten. Det känns gott varje gång jag hör eller läser ”statsvetare från Göteborgs universitet” eller ”…menar forskare från Göteborgs universitet”. Det betyder att vi tar vårt samhällsansvar och tar med oss all den kunskap som finns inom våra olika forskningsområden, och serverar den till hungrig omvärld. På ett sakligt, noggrant vis och med en skarp kommunikativ förmåga kommenteras allt från vallokalsundersökningar till olika möjliga regeringskonstellationer. Detta sker naturligtvis året om och även inom andra områden än statsvetenskap. Men vår roll blir extra påtaglig under dessa intensiva veckor. Ibland undrar jag om vissa statsvetare fick lov att övernatta i studion, för att hinna i tid och kommentera även i morgonsoffan? En stor eloge till er, bra jobbat.

Att högskolepolitik inte riktigt toppade den här valrörelsen var väl väntat. Men våra företrädare såg minsann till att finnas till hands för att kommentera den. Det gör mig stolt.

Eva Wiberg

Welcome to Gothenburg

I veckan föll det sig så att vi vid två tillfällen fick möjlighet att välkomna nya internationella förmågor till vårt universitet. Universitetet håller varje termin ett samlat välkomstarrangemang för alla nya internationella studenter som anlänt inför höstterminen, följt av många fler aktiviteter så klart. Välkomstservice har nu fått ta till Lisebergshallen för att kunna inrymma alla, en imponerande samling förväntansfulla unga från världens alla hörn. I global konkurrens har dessa studenters val fallit på Sverige och Göteborg. Det, mina vänner, är ingen liten sak det. Jag är övertygad om att de kommer att få en fantastisk studietid här och samla minnen för livet.

Lisebergshallen fylldes av utbytesstudenter och free-movers inför höstterminen

Jag är dock medveten om att bostadssituationen är svår i Göteborg. Vi arbetar på flera fronter med detta. I kontakter med andra aktörer i samhället är detta ett återkommande tema för oss. Välkomstservice ordnar bland annat mingeltillfällen med uthyrare och studenter och i år togs en särskild guide fram, utöver tidig information till antagna, för att de internationella studenterna skulle kunna förbereda så mycket som möjligt. Trots en del bekymmer, meddelar välkomstservice att situationen i år inte är värre än tidigare, tvärtom.

I den fulla arenan bjöds det på alltifrån viktig information om vad hemtenta och plagiat är till skön luciasång och första smakprovet av ”Swedish fika”.

Samma dag kickade vi igång vårt nya program för nyanlända forskare och doktorander – Inclusive internationalization . Som första lärosäte i landet startar vi ett snabbspår in i den akademiska världen för nyanlända. Programmet arrangeras i samverkan med Chalmers, Högskolan Väst, arbetsförmedlingen och Högskolan i Borås men vi samordnar programmet. Vi är alltså först i Sverige med den här typen av formaliserat program. Japp, jag är stolt och international center har gjort ett kanonjobb. I höst startar totalt 9 personer, varav 5 hos oss på GU. Till nästa omgång hoppas vi att programmet växer ytterligare och att fler nyanlända akademiker kan matchas med en institution hos oss eller närliggande lärosäte.

Nyanlända forskare, representanter från lärosäten, handledare med flera på kick-off för programmet Inclusive internationalization

Eva Wiberg

Almedalen – frågeparad, nya perspektiv och optimism

”Jag ser två anledningar till optimism när det gäller universitetens framtid. Det ena är tillgången på människor och till skillnad från naturresurser så finns tillgång på människor överallt. Det andra är att det inte heller finns någon gräns för okunskap och ovetande. Universiteten har alltså en outsinlig källa att ösa ur”

Ungefär så besvarade den norske framstående samhällsvetaren Gudmund Hernes, frågan om universitetens framtid – hotade eller viktigare än någonsin? Se webbsändning. Ett mycket inspirerande seminarium där Gudmund menade att det finns all anledning till optimism.

Almedalen är en parad av frågor som belyses ur olika perspektiv och här är några som jag valt att ägna de senaste dagarna åt:

Blir Sverige starkare som kunskapsnation genom internationalisering av högskolor och universitet?
Konsekvenser av styr – och resursutredningen – vad tror studenterna?
Öppen vetenskap- behövs det?
Universitetets roll- bilda eller utbilda?
Hälften läkare, hälften civilingenjör – är hybridutbildningar svaret på nya krav inom sjukvården?
Var går gränsen för vad vi bör forska om? Hur vet vi om vi överträtt den?

Panel från vänster: Thomas Strand, riksdagsledamot (S), Erik Bengtzboe, riksdagsledamot (M), Eva Wiberg, Jacob Adamowicz, ordförande SFS och Pam Fredman, särskild utredare.

Under det välbesökta seminariet Hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällets utveckling? lyfte forskningsminister Helene Hellmark Knutsson en viktig och lite sorglig paradox. Trots att vi väl känner betydelsen av samverkan mellan akademi, forskning och politik, finns det idag en tendens att vissa politiker ser en möjlighet att vinna politiska poäng på att driva frågor där man i stor utsträckning har folket med sig trots att man inte har forskning, fakta och expertis på sin sida. Detta på grund av att man stärker bilden av sig själv som ”folkets man” som står upp mot etablissemanget. En viktig spaning men jag hoppas och tror att merparten av politiker inte väljer den vägen. Ministern betonade bland annat vikten av att arbeta med folkbildning, och där har vi lärosäten en roll att spela. De unga lär sig källkritik i skolan idag men vi har stora grupper av vuxna individer som går in i bubblor av ”jag tycker så här” oavsett vad forskning och vetenskap kommit fram till.

Det är också givande med samtalen vid frukostbordet under Almedalsveckan. På det viset får vi inspel och möjlighet att ta del av essensen och tankarna från seminarier och paneldebatter som kollegor deltagit i. Mattias Goksör, prorektor, bevistade bland annat Hur mår svensk demokrati och vem styr valrörelsen? Där diskuterades demokratin och förtroende och huruvida demokratin är hotad eller inte. SOM-institutet hade något lugnande besked att ge. Trots att vi ibland kan få uppfattningen om motsatsen så är åtminstone förtroende för olika institutioner ganska starkt och konstant över tid.

Ett tips är de live-sända seminarierna som går att se även i efterhand för de som inte har möjlighet att närvara. Bra där att seminarierna på Västsvenska arenan webbsänds via deras Facebook-sida. Det är ett viktigt led i att tillgängliggöra kunskap för fler. Här kan du se samtliga av GU:s webbsända seminarier från årets Almedalsvecka.

Nu lämnar jag Almedalen för i år. Jag vill passa på att önska er alla en härlig sommar!

Eva Wiberg

Rektors välkomsttal under GU:s kväll i Almedalen 2018.

Almedalen – en brygga över till sommaren

Då har vi kickat igång årets Almedalsvecka och invigt Västsvenska Arenan, där Göteborgs universitet är en av aktörerna. I år har vi valt att låta våra seminarier handla om universitetets roll i samhället, som kommer att belysas ur ett antal olika perspektiv. Jag hann tyvärr inte i tid för att hinna bevista det första av GU:s seminarier – Tvärvetenskap är framtiden, men hänger universiteten med? Det var Mistra Urban Futures som anordnade och som tur är går det titta på i efterhand. Man tog avstamp i hållbarhetsmålen för Agenda 2030 och i UKÄs utvärdering från 2017 om svenska lärosätens utbildningsinsatser inom hållbar utveckling, där bara en fjärdedel ansågs ha en väl utvecklad process för arbetet med hållbar utveckling inom utbildning. Eftersom vårt universitet fick ett gott omdöme tycker jag nog att vi ”hänger med” men det går givetvis att göra mer. Under seminariet lyfte Louise Jansson, koordinator för studentmedverkan om hållbarhet vid GU att lärosäten kan bli mer innovativa och skapa strukturer som gör att utbildningsprogram kan knyta an bättre till praktik. Jag håller med henne fullständigt när hon betonar att vi ska se studenten som inte bara en konsument av utbildning utan en viktig samhällsaktör och en viktig kunskapsproducent.

Ledningen representerad i Almedalen: Fredrika Lagergren Wahlin, vicerektor för samverkan, Eva Wiberg och Mattias Goksör. Fotograf: Johan Wingborg

Det känns nästan lite högtidligt att tänka på att det i år var 50 år sedan som Olof Palme stod på sitt lastbilsflak här i Almedalen första gången. I år är det dessutom valår och jag gissar att temperaturen höjs en aning. Åtminstone i debatten, annars har det blåst kyliga vindar i Visby idag, solen till trots.

Förväntningar jag har på Almedalen i år är flera. Jag vill så klart höra andras åsikter om vad universitetets roll är. Jag har aldrig tidigare känt ett större behov än i dagens läge att finnas med i samhällsdebatten. Här kan vi lyfta vår forskning som kan bidra till nya infallsvinklar och lösningar. Och det ligger helt i linje med vårt grunduppdrag, att samverka i det samhälle vi lever i. Almedalen är en utmärkt arena för att nå ut med forskningskommunikation.

Jag förväntar mig också många informella samtal och spännande möten. Trots ett intensivt seminarieschema, tycker jag mig få möjlighet till ett avbräck från vardagliga rutiner under Almedalsveckan och istället fylla på en rejäl injektion av tankar och idéer inför hösten. Veckan här blir en lucka, en brygga eller en sluss över från vardagens intensiva schema och rutiner till att landa i sommarens avkoppling och friare kalender. Med det menar jag att för mig blir Almedalen en tid för reflektion, fria tankar och några dagar där jag samlar på olika perspektiv och tankefrön som sedan kan ligga och marinera under sommarens lediga dagar. Almedalen blir en påfyllning inför att kunna reflektera på längre sikt, men också omvärldsbevakning och tips, som till exempel böcker och ämnen jag vill passa på att förkovra mig i under sommaren. Senare under hösten kan tankar från Almedalsveckan fungera som gödning i arbetet med såväl olika planer, direktiv, arbete och projekt.

Jag hoppas kunna närvara vid flera av GU:s seminarier. Och jag ser särskilt fram emot Vetenskapsrådets seminarium Hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällets utveckling? och SUHFs seminarium Var går gränsen för vad vi bör forska om? Dessutom kommer vi så klart få höra mer om den högskolepolitiska utvecklingen och styr- och resursutredningen under flera seminarier.

Idag har det varit Moderaternas dag i Almedalen och Västsvenska arenan öppnade.

Kul att vara igång!

Eva Wiberg

Akademin kan öppna dörrar för diplomatin

I förra veckan deltog jag i en konferens i Siena om hur akademi och diplomati kan samverka i internationella kriser. Konferensen anordnades av European Association of International Studies (AESI). Budskapet var tydligt till såväl studenter som forskare och allmänhet om hur akademin, i bemärkelsen universitet med sin forskning och utbildning, sina studenters engagemang kan bidra i strävan efter fred, mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbarhet i en alltmer föränderlig värld.

AESI samlar till seminarier och konferenser för att ge möjlighet till diskussioner mellan universitetsvärlden och diplomatin. Universitetsvärlden kan anses stå för någon sorts objektivitet och garant för att forskningsrön är opartiska oavsett vilken fråga som belyses, och diplomatin, som syftar till dialog och överenskommelser mellan stater och regeringar.

Vid konferensen diskuterade vi bland annat hur EU trots alla problem kan vara en fredfull aktör och måste vara det, oavsett vad som händer. Situationen i Medelhavet och mellanöstern berördes. Vi talade om hur universiteten kan vara en aktör som kan hjälpa diplomatin att nå fram där det ser politiskt svårt ut.

I mitt anförande passade jag på att lyfta några av vårt universitets framstående bidrag på området, bland annat V-Dem institute, QoG Institute och Centre for Collective Action Research (CeCar) som har beröring med demokratifrågor och korruption.

Min övertygelse är att akademin har en unik möjlighet att nå fram och hitta vägar där diplomatin kanske inte alltid lyckas. Det kan vara enklare för oss att komma fram genom samarbeten inom forskning och utbildning, vilket är en förutsättning för att implementera diplomatiska lösningar. Vår roll är självklart att bistå med kunskap och fakta. Men akademin kan vara en dörröppnare och skapa förutsättningar för diplomatin.

Eva Wiberg

En vecka full av högtider, tacksamhet och finbesök

Vårens mest intensiva vecka är här. I tisdags var det äntligen dags att sjösätta en ny tradition – diplomeringsceremonin. Syftet med ceremonin är att tacka och uppmärksamma alla de studenter, som under sin egen studietid, tar sig tid att engagera sig i kommittéer, kårernas presidier och styrelser, nämnder, råd och studenttidningar. Detta är en tradition som jag önskade ta med mig från Lund. Anledningen till det är att jag anser att studentengagemanget är avgörande för att ett universitet ska lyckas med att höja kvaliteten och kunna utvecklas. Vår organisation är beroende av att inte bara attrahera studenter, utan också att studenterna involverar sig i verksamheten.

Diplomeringsceremoni 22 maj 2018 Fotograf: Johan Wingborg

På onsdagen fick jag möjlighet att hälsa ett tjugotal nya prefekter och dekaner välkomna till sina nya uppdrag. Med hjälp av personalenheten tog vi fram en skräddarsydd introduktion då det är så många nya på väg in i sina uppdrag samtidigt. Syftet med den är att få en gemensam grund att stå på både när det gäller arbetsgivarfrågor men också knyta kontakter, diskutera förväntningar på uppdraget. Det mest uppskattade inslaget tror jag var råden och tipsen som Ingrid Elam, avgående dekan, Konstnärliga fakulteten, och Thomas Erhag, avgående prefekt, Juridiska institutionen, bjöd på.

Eva Wiberg med nya prefekter och dekaner 23 maj 2018 Fotograf: Ylva Berggren

Under onsdag eftermiddag hade vi terminens sista strategimöte. I samband med det passade vi på att avtacka de prefekter och dekaner som nu lämnar sina uppdrag.

På torsdagen gick färden till Tjärnö marina laboratorium dit kronprinsessan Victoria styrt kosan för såväl sin landskapsvandring som det seminarium som Johan Kuylenstierna, vice ordförande för Klimatpolitiska rådet, samordnat. Johan är dessutom ledamot i GU:s styrelse. Kerstin Johannesson, föreståndare för Tjärnö, var vår värd. Bohuslän och Kosteröarna visade sig från sin allra vackraste sida och medarbetare på Tjärnö hade satt ihop ett späckat program med beröring på Tjärnös forskningsområden. De marina utbildningarna här är något av ett flaggskepp för universitetet och den forskning som bedrivs är mycket framgångsrik.

Från vänster: Kerstin Johannesson, Kronprinsessan Victoria och Eva Wiberg Foto: Marie Lowrie

Idag fredag håller jag för första gången i Göteborgs universitets professorsinstallation i konserthuset. Jag ser fram emot att få tillfälle att välkomna inte mindre än 43 professorer. Körschemat har jag i ett fast grepp när jag utropar: Feliciter, professores!

Jag vill också passa på att rikta ett varmt tack till alla medarbetare som arbetat länge och intensivt med förberedelserna för diplomeringsceremoni, introduktionsdagar, kronprinsessans besök och professorsinstallation. Jag är medveten om att det ligger många timmar och mycket möda bakom att få dessa tillställningar att bli så bra och flyta på. Ni ska vara stolta över er insats och jag kan nästan höra er luta er tillbaka och pusta ut. Det är ni väl värda. Tack.