Det är ett nytt år och nya tag – något som märktes under förra veckans rektorskonferens i Steningevik. Efter ett antal ministrars anföranden under de år jag varit rektor vid Göteborgs universitet, kan jag konstatera att ministrarnas prioriteringar slår igenom ganska tydligt när de presenterar sig första gången vid den årliga konferensen i januari. Vår nya utbildningsminister Mats Persson (L) var inget undantag och han fastställde tre nyckelord som karaktäriserar regeringens inriktning för oss – excellens, internationalisering och innovation.
Medan tidigare regeringars ministrar till stor del lagt tonvikten på utbildning och det livslånga lärandet, tar Mats Persson ett tydligt sikte på forskningen och den globala synen på Sverige som forsknings- och innovationsnation. Ministern lyfte excellens och menar att Sverige levererar sämre vetenskaplig output än en del länder nära oss, som till exempel Danmark, Nederländerna och Schweiz. En medvetenhet finns om att det rör sig om långsamma förändringar samtidigt som vi rektorer lyfte att måste vara medveten om att andra länder har starkare basfinansiering.
När det gäller profilområdesfrågan, som vi i sektorn arbetat med under det gångna året, signalerade ministern att den blir svår att genomföra i praktiken. Trots inte helt tydliga besked bör vi nog se det som en för tillfället pausad fråga. I vart fall är det inte sannolikt att något kommer ske innan nästa forskningsproposition, var den gemensamma tolkningen.
Internationalisering är vi bra på, enligt Mats Persson, men mer kan göras. Särskilt när det gäller kompetensförsörjningen. Att underlätta för inkommande högutbildade är av stor vikt, liksom att lösa problematiken med uppehållstillstånd för utländska studenter.
När det gäller det tredje nyckelordet – innovation – menar Mats Persson att det finns en svensk paradox. Sverige satsar mycket på forskning men det kommer för lite resultat som kan omvandlas till innovationsinsatser för samhället, eller bolag som kommer ut från våra science parks. Mindre snack och mer verkstad efterlystes.
Det önskemålet, om mer verkstad och hur vi skapar förutsättningar för forskningen, snappade jag också upp några dagar senare, när jag fick möjligheten att lyssna på en föredragning av nobelpristagaren i kemi 2022, professor Morten Meldal. I samband med föreläsningen delade han ut pris till femteklassare som deltagit i Save-the-Eggtävlingen som Chalmers anordnar för skolor i Västra Götaland, och menade att barn tidigt bör involveras i praktiska experiment kring till exempel kemi. Uppmaningen att skapa nyfikenhet för forskning börjar tidigt. Denna koppling till utbildningsinsatser, som blir avgörande längre fram i livet, behöver vi hålla liv i.
Morten Meldal pekade på framgångsfaktorer för att driva forskningen framåt, som forskningens frihet och prestationsdriven finansiering. Han visualiserade en enorm hög med ansökningar om finansiering som han medverkat till under sin karriär, som vid några tillfällen gett utdelning och ställde sig frågan ”till vilken nytta?”. Han efterlyste en långsiktighet, tid att tänka och en vilja att kavla upp ärmarna i stället för att ”bara springa efter pengar”. Mer kraftsamling önskas, inte spridda satsningar.
Bland dessa önskemål befinner sig lärosätena och strävar vidare. Min uppfattning är att vi inte får glömma att vårt uppdrag som lärosäte utgår från forskning och utbildning av högsta kvalitet, båda är grundläggande. Oavsett satsningar på starka forskningsområden måste vi också bidra till utbildningens excellens: barns nyfikenhet och engagemang i skolan är en förutsättning för att vi ska nå ut till potentiella studenter som sen blir verksamma i att lösa samhällets utmaningar på bästa sätt.
Eva Wiberg