Internationell konkurrenskraft hotas av ny lag

Liksom flera av mina kollegor i sektorn är jag djupt oroad över de hårdare krav som nu gäller i utlänningslagen kopplat till möjligheten att få permanent uppehållstillstånd. De höjda kraven på varaktig försörjning får konsekvenser för många men för vår sektor blir det ett tydligt hinder som hotar vår möjlighet att rekrytera och behålla internationell kompetens. Migrationsverket snäva tolkning av varaktig försörjning som ”en visstidsanställning om minst 18 månader från den dag då ansökan prövas” får direkta konsekvenser för doktorander och forskare som kan behöva lämna landet.

Nu har även SUHF gått in med en skrivelse till Justitiedepartementet, Utbildningsdepartementet, Näringsdepartementet och Finansdepartementet och kräver ett undantag för vår sektor www.suhf.se/publikationer/skrivelser/ Man lyfter här det faktum att forskare i allmänhet har tidsbegränsade anställningar och att man i propositionen, lagen och tillämpningen totalt har förbisett lagändringens effekt på Sveriges doktorander och forskare. Och står i skarp kontrast mot målsättningarna i den forskningspolitiska propositionen. Det är dessutom mycket anmärkningsvärt att dessa lagändringar beslutades utan övergångsbestämmelser eller att man i förarbetena inte tog upp eller beaktade vår sektors förutsättningar i sammanhanget.

Integrationsminister Morgan Johansson framför i media att forskare och doktorander måste uppfylla de krav som ställs på permanent uppehållstillstånd, precis som alla andra som omfattas av reglerna. Han menar att vi som arbetsgivare får ta ansvar och anställa på 18 månader hädanefter.

Men så ser inte verkligheten inom akademin och forskning ut.  Möjligheterna till minst 18 mån anställning och längre anställningar är mycket begränsad, både inom och utanför akademin. Det innebär att doktorander nu kan behöva lämna Sverige och att värdefull kompetens går förlorad. Vi ser i vår nära omgivning att det skapar en akut oro hos doktorander och forskare som redan är här och nu känner sig osäkra på sina möjligheter att stanna.  

På sikt är det allvarligt och riskerar att toppforskare väljer bort Sverige. För oss inom akademin är det självklart att vi rekryterar på en global marknad. Det gäller inte bara doktorander utan drabbar även våra möjligheter att locka hit seniora forskare. De hårdare försörjningskraven gäller även medföljande anhöriga och vi vet att familjesituationen är helt central vid rekrytering. Samtidigt som det är ett faktum att det är mycket svårt att hitta arbete för medföljande partners. Det kommer allvarligt skada våra möjligheter att rekrytera och konkurrera om kompetens internationellt för att stå stark som kunskapsnation. Något som samma regering i en ganska färsk forskningspolitisk proposition har sagt sig vilja att vi gör?

DelaShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPin on PinterestEmail this to someoneShare on Google+