Vid en konferens i Bologna i veckan som gick deltog jag tillsammans med 170 rektorer från 80 länder, samt en hel del andra delegater, i tjugoårsfirandet av Bolognadeklarationen.
Inte många studenter och lärare vet idag inte så mycket om vad som skedde när EU enades kring en Bolognadeklaration för högre utbildning 1999. Millennieskiftet skulle strax äga rum, och hoppet (och kanske viss fruktan) stod inför en digitalisering som skulle kunna göra oss alltmer uppkopplade, öppna inför världen på ett dittills inte skådat sätt. Mobiler, datorer, world wide web, internetbanker, allt var möjligt.
I dessa tider kanske vi inte tycker att det är särskilt märkvärdigt, men tanken om ett öppet universitetssystem, där studenter kan läsa någon annanstans än i sitt hemland, utan att behöva bekymra sig om utbildningen verkligen kommer att godkännas när de kommer hem, var ingen självklarhet. Det är det faktiskt inte fullt ut idag heller. Men, så kom 1999 första EU-beslutet om att enas kring en enhetlig modell för standarder och riktlinjer. Sverige hade lite att jobba med men 2007 anpassade sig vårt land också till Bolognaprocessen. Strukturen ändrades när det gäller vad som skulle utgöra en kandidat- eller masterexamen.
2019 firar alltså Bolognadeklarationen 20 år och Bolognasystemet står inför en ny fas.
Konferensen inleddes med en högtidlig akademisk procession i full rektorsmundering (i 35 graders värme) från Arciginnasio, den ursprungliga universitetsbyggnaden, till Palazzo Re Enzo vid Piazza Maggiore. Bolognas rektor Francesco Ubertini påminde om studenternas centrala roll i utbildningarna. De första rektorerna vid Bolognas universitet, världens första och grundat 1088, var studenter som utsågs av studenterna själva.
Vid konferensen konstaterades att idag är det dags att ta nästa steg mot ett mer inkluderande och hållbart Bolognasystem. Systemet behöver öppna upp för ett samhälle som är fullt ut digitaliserat, tar sig an de globala samhällsutmaningarna och som behöver fokusera på ett studentcentrerat lärande. Några studenter påpekade: “Don’t teach where we are, teach where we will be”!
Vidare diskuterades hur anställningsbarheten inte enbart kan bli betraktad i form av vilka specifika kunskapsmål som uppnåtts, utan bör ses också i form av social kompetens, innovativt tänkande, förmåga att genomföra projekt, språklig kompetens mm. Många beröringspunkter finns med det livslånga lärandet.
Agneta Bladh, regeringens utredare av internationaliseringsbetänkandet som slutfördes i år, pekade på vikten av att se EU:s satsning på Erasmus+ och på European Universities Networks (EUN) som en utveckling av Bolognaprocessen. Det handlar om ett bredare samarbete som berör såväl studenter som anställda, utveckling av olika curricula, innovation, en inkluderande inställning till det omgivande samhället och en satsning på Agenda 2030
Vad passar bättre då än att konstatera att Göteborgs universitet faktiskt kammade hem ett EUN projekt tillsammans med alliansen EUTOPIA. Dagen efter Bolognakonferensen! Grattis till oss alla i nätverket som nu får möjlighet att arbeta långsiktigt för ett mer inkluderande utbildningssamarbete.
European Student Union’s ordförande, Adam Gajeks hade en tankeväckande avslutning i Bologna – ”Higher Education is a Human Right”. Låt oss se hur vi tacklar hans och andras viktiga inspel till Bolognasystemet de kommande 20 åren.
Idag startade politikerveckan i Almedalen och det innebär intressanta seminarier, ny kunskap och förhoppningsvis många givande möten för mig och de många medarbetare som deltar. Läs mer om våra seminarier här.
