I veckan presenterade regeringens utredare Pam Fredman, min företrädare som rektor vid GU, betänkandet En långsiktigt samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, även kallad STRUT, på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm. Vi var väldigt många som deltog, både rektorskolleger, SULF, SFS, Svenskt Näringsliv, SKL, företag, forskningsfinansiärer, och sist men inte minst vår nya minister för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S).
Min reflektion efter seminariet är att det var ett förvånansvärt positivt mottagande av betänkandet. Med tanke på den kontroversiella frågan rörande styrning och resurstilldelning till högre utbildning och forskning, hade jag nog förväntat mig mer kritiska synpunkter, inte minst från aktörer utanför högskolesfären. Men alla tycktes överens om att den gedigna utredningen ger oss en möjlighet att efter många års stiltje faktiskt äntligen försöka få till en förändring av vårt resurstilldelningssystem. Samtidigt som vi får en styrlogik som främjar följande oerhört viktiga ansvarsområden:
- akademisk frihet, kvalitet och ansvarstagande
- rollsäkert samhällsansvar
- strategisk handlingsförmåga
Dessa områden som Pam talade om är grundstenar i all högre forskning och utbildning i Sverige.
Att riksdag och regering fastställer övergripande mål för oss, samtidigt som vi lärosäten får stor frihet är delar som utredningen tar fasta på.
Det ramverk som utredningen baseras på är följande:
- Samlad proposition för högre utbildning och forskning varje mandatperiod
- Dialogbaserad process – fyraåriga planeringsförutsättningar
- Lärosätesspecifika överenskommelser för vissa mål
- En analysfunktion vars uppgift är samlade och oberoende analyser och uppföljning av politiken.
Resurstilldelningen är tänkt att främja lärosätenas ansvar och formuleras på följande sätt:
- Ett samlat anslag (en verksamhetsgren).
- Utbildningsram, med fast bas (50%), rörlig del (50%. Forskningsram (fast bas 100%)
- Utbildningsramen är styrd av helårsstudieplatser, Helårsprestationerna tas bort.
- Ämnesbaserade ersättningsbelopp tas bort.
- Forskningsramen ska omfatta en ökad andel direkta anslag. Basresurserna ska minst uppgå till 12000 per HST, och kopplas till utbildningsutbudet.
- Därutöver kan riktade resurser mot utpekade områden ges.
Nya forskningsanslag bör gå till basanslag vid lärosätena. Om inga nya anslag kommer bör en omfördelning ske mellan de medel som går till forskningsråden och myndigheterna till lärosätena.
Pams slutord var följande:
Hoppas att alla kan se att denna utredning är ett ramverk, som ger bättre långsiktighet – för samhällets bästa. Alla detaljer, som behöver beredas vidare, får ske i dialog. Om utredningen sågas så kan vi få vänta i minst tio år innan en ny utredning kommer!
Representanterna för de olika intressesfärerna var som nämnts ovan förvånansvärt positiva, om än med vissa invändningar. Det som förenade oss alla var nog att vi, var och en på sitt sätt, bejakar utredningen i sina ”VAD-beståndsdelar”, att en långsiktighet behövs, att större rådighet över de båda anslagsdelarna utbildning och forskning behövs, en bättre dialog mellan regering och lärosäten, och en bra uppföljningsstruktur. När det gäller ”HUR-beståndsdelarna” får vi resonera alla, utifrån våra egna perspektiv. Det tycker jag låter mycket bra. Vi är en spretig högskolesektor, och den av alla förväntade remissrundan kommer att ge oss möjlighet att utrycka hur vi tycker att utredningen ska omsättas i praktiken. En brasklapp från tidigare statssekreterare kom i form av uppmaning till ministern att starkt förankra hos andra departement, särskilt då det mäktiga finansdepartementet.
Jag funderar också på hur väl förberedda vi lärosäten är på det ansvar och den autonomi (som vi egentligen har redan idag i stor utsträckning) vi kommer att behöva hantera internt. Att förändra en kultur som drivits av prestationshets, ogenomträngliga/slentrianmässiga fördelningsmodeller mellan olika nivåer inom lärosätena, svårigheter att få ekonomin att gå ihop för kurser och program, föreställningen hos en del lärare om att ”köpa sig fri från undervisningsdelen i anställningen”. Forskningsvillkoren som driver forskar/lärare att hela tiden söka externa medel för att dra in till sin lön. Vi klarar en omställning, men det krävs en förändring i syn på utbildning och forskning, och hur samverkansdelen ska tas om hand. Andra länder klarar det. Då måste vi också kunna förändras. Men det kommer att ta tid, kraft och ett starkt mod och uthållighet inom våra lärosäten, från styrelser, rektorer, fakulteter, institutioner, lärare, forskare och inte minst studenterna!
Låt oss begrunda utredningen och komma med kloka remissvar, som tänker långsiktigt, hållbart och har forskningens, utbildningens och inte minst studenternas bästa i fokus!
Tack Pam, och ditt team, för ett gediget arbete som nu levererats i form av ett betänkande. Under arbetets gång har vi nog alla insett vilket hästarbete det varit att försöka låta alla komma till tals, men ändå hålla en någorlunda rak väg framåt, så spretigt som det är kring högskolefrågor: alla har synpunkter. Jag tror att vi alla är tacksamma för att ni så tidigt inkluderade många aktörer inom högskolesfären i otaliga seminarier och dialoger. Vilken uthållighet!