Valet är över och någon form av förväntansfullt mellanläge råder. I vissa stunder önskar jag att jag var en fluga på väggen och kunde höra hur resonemangen går kring olika strategiska och taktiska drag inför kommande regeringsbildning. På samma gång är jag tacksam över att jag slipper, om ni förstår.
Före, under och efter valdagen slås jag dock av det massiva och omättliga behovet av att analysera och förstå situationen, i såväl medier, privata sammanhang och i fikarum. Hur skulle opinionsmätningarna tolkas? Vad betyder det ena eller andra partiets utspel? Hur ser mandatfördelningen ut? Vad skulle hända om det mandat tippar över?
Under de intensiva valveckorna omvandlas nyhetsflödet till stor del till en enda lång lektion i samhällskunskap. Vi får det demokratiska systemet och politiska ställningstaganden förklarade för oss och analyserade med hjälp av duktiga, frågvisa journalister och, ja just det, expertis i form av forskare från våra lärosäten. Det känns gott varje gång jag hör eller läser ”statsvetare från Göteborgs universitet” eller ”…menar forskare från Göteborgs universitet”. Det betyder att vi tar vårt samhällsansvar och tar med oss all den kunskap som finns inom våra olika forskningsområden, och serverar den till hungrig omvärld. På ett sakligt, noggrant vis och med en skarp kommunikativ förmåga kommenteras allt från vallokalsundersökningar till olika möjliga regeringskonstellationer. Detta sker naturligtvis året om och även inom andra områden än statsvetenskap. Men vår roll blir extra påtaglig under dessa intensiva veckor. Ibland undrar jag om vissa statsvetare fick lov att övernatta i studion, för att hinna i tid och kommentera även i morgonsoffan? En stor eloge till er, bra jobbat.
Att högskolepolitik inte riktigt toppade den här valrörelsen var väl väntat. Men våra företrädare såg minsann till att finnas till hands för att kommentera den. Det gör mig stolt.
Eva Wiberg
