Rektors blogg

Våren är här, så också pollensäsongen med all kraft. Tur det finns allergimedicin! Vårterminen ser ju i alla fall på pappret ut att vara längre än höstterminen. Men som bekant går den fortare. Kanske är det ljuset, kanske är det antalet röda dagar och klämdagar som strösslats ut. Våren är också en period när universitetets festligheter duggar tätt. Näst på tur är Jubeldoktorhögtid, Diplomeringsceremonin och Professorsinstallation, allesammans under första halvan av maj. Det är för många av oss en intensiv period med mycket som ska slutföras innan sommaren. I mitt fall börjar medarbetare också höra av sig och vilja prata om avtackning och intervjuer för att sammanfatta mitt rektorsskap som lider mot sitt slut. Men vänta lite, inte än, vill jag ropa. Det är två månader kvar och vi har fullt upp här. Jag känner mig som Alfons Åberg: ”Jag ska bara…”

Denna vackra Valborgsvecka har dock tagit en dyster vändning. Med mycket kort varsel och på omvägar blev lärosätes-Sverige varse att regeringen vill ändra utnämningarna när det gäller ledamöterna i våra styrelser. Deras mandatperiod kortas från tre år till endast 17 månader. Man hänvisar till att det är viktigt att få in ”säkerhetspolitisk kompetens” i styrelserna. Vi har väntat på besluten eftersom de ska tillträda redan på måndag, den 1 maj, och nu kokar det i sektorn.

Det är en mycket stark signal och ett allvarligt steg mot ökad politisk styrning som man sänder med detta besked.

Ikväll den 27 april träffas rektorerna på ett extrainsatt SUHF förbundsförsamling. Detta kommer att debatteras kraftigt. (Läs mer i artikeln 230427 i Dagens Arena)

På söndag hittar ni mig i Trädgårdsföreningen, förhoppningsvis omgiven av solsken, värme och glada studenter från hela Göteborg. Att tala till studenterna och tillsammans fira in våren på Valborgsmässoafton är ett av de riktigt goda russinen i rektorskakan.

Eva Wiberg

Det är ett nytt år och nya tag – något som märktes under förra veckans rektorskonferens i Steningevik. Efter ett antal ministrars anföranden under de år jag varit rektor vid Göteborgs universitet, kan jag konstatera att ministrarnas prioriteringar slår igenom ganska tydligt när de presenterar sig första gången vid den årliga konferensen i januari. Vår nya utbildningsminister Mats Persson (L) var inget undantag och han fastställde tre nyckelord som karaktäriserar regeringens inriktning för oss – excellens, internationalisering och innovation.

Medan tidigare regeringars ministrar till stor del lagt tonvikten på utbildning och det livslånga lärandet, tar Mats Persson ett tydligt sikte på forskningen och den globala synen på Sverige som forsknings- och innovationsnation. Ministern lyfte excellens och menar att Sverige levererar sämre vetenskaplig output än en del länder nära oss, som till exempel Danmark, Nederländerna och Schweiz. En medvetenhet finns om att det rör sig om långsamma förändringar samtidigt som vi rektorer lyfte att måste vara medveten om att andra länder har starkare basfinansiering.

När det gäller profilområdesfrågan, som vi i sektorn arbetat med under det gångna året, signalerade ministern att den blir svår att genomföra i praktiken. Trots inte helt tydliga besked bör vi nog se det som en för tillfället pausad fråga. I vart fall är det inte sannolikt att något kommer ske innan nästa forskningsproposition, var den gemensamma tolkningen.

Internationalisering är vi bra på, enligt Mats Persson, men mer kan göras. Särskilt när det gäller kompetensförsörjningen. Att underlätta för inkommande högutbildade är av stor vikt, liksom att lösa problematiken med uppehållstillstånd för utländska studenter.

När det gäller det tredje nyckelordet – innovation – menar Mats Persson att det finns en svensk paradox. Sverige satsar mycket på forskning men det kommer för lite resultat som kan omvandlas till innovationsinsatser för samhället, eller bolag som kommer ut från våra science parks. Mindre snack och mer verkstad efterlystes.

Det önskemålet, om mer verkstad och hur vi skapar förutsättningar för forskningen, snappade jag också upp några dagar senare, när jag fick möjligheten att lyssna på en föredragning av nobelpristagaren i kemi 2022, professor Morten Meldal.  I samband med föreläsningen delade han ut pris till femteklassare som deltagit i Save-the-Eggtävlingen som Chalmers anordnar för skolor i Västra Götaland, och menade att barn tidigt bör involveras i praktiska experiment kring till exempel kemi. Uppmaningen att skapa nyfikenhet för forskning börjar tidigt. Denna koppling till utbildningsinsatser, som blir avgörande längre fram i livet, behöver vi hålla liv i.

Morten Meldal pekade på framgångsfaktorer för att driva forskningen framåt, som forskningens frihet och prestationsdriven finansiering. Han visualiserade en enorm hög med ansökningar om finansiering som han medverkat till under sin karriär, som vid några tillfällen gett utdelning och ställde sig frågan ”till vilken nytta?”. Han efterlyste en långsiktighet, tid att tänka och en vilja att kavla upp ärmarna i stället för att ”bara springa efter pengar”. Mer kraftsamling önskas, inte spridda satsningar.

Bland dessa önskemål befinner sig lärosätena och strävar vidare. Min uppfattning är att vi inte får glömma att vårt uppdrag som lärosäte utgår från forskning och utbildning av högsta kvalitet, båda är grundläggande.  Oavsett satsningar på starka forskningsområden måste vi också bidra till utbildningens excellens: barns nyfikenhet och engagemang i skolan är en förutsättning för att vi ska nå ut till potentiella studenter som sen blir verksamma i att lösa samhällets utmaningar på bästa sätt.

Eva Wiberg

Ytterligare en termin lider nu mot sitt slut. Minns ni att vi inledde året med restriktioner och hemarbete? Strax släppte dock pandemin sitt grepp och vi kunde stegvis återgå som planerat. Just de senaste veckorna är dock flera virus i omlopp och det är märkbart många sjuka. Var rädda om er.

Det har varit ett år som präglas av osäkerhet i omvärlden och som självklart även påverkat universitetet. Rysslands invasion av Ukraina och våldsamheter i Iran har gett oss som lärosäte en anledning att stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Konsekvenser av osäkerheten som ökad inflation, stigande matpriser och energikris gör att samtalsämnena nu delvis fått en annan inriktning.

Vi uppmanas att både privat och på arbetet spara på el. Så det kanske passar bra att sänka temperaturen, tända levande ljus och ta på de varmaste ullstrumporna lagom till julhelgen. Jag önskar er alla en riktigt skön och välförtjänt ledighet.

Vi ses igen 2023!

Eva Wiberg

Med förfäran har jag följt demonstrationerna i Iran, som startade efter att den unga kvinnan Mahsa Jîna Amini greps av moralpolisen och senare avled. Demonstrationerna spreds som en löpeld över landet och inte minst på och kring universiteten. Internationell media har rapporterat att iranska säkerhetsstyrkor nu gått in med tårgas och skjutit skarpt mot protesterande studenter vid Sharif University of Technology i Tehran. Agerandet är avskyvärt.

Igår, den 3 oktober, gick Sveriges universitet- och högskoleförbund (SUHF) ut med ett uttalande där man uttrycker djup oro för den rådande situationen. Som universitet ligger det i vår natur att värna demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och fredliga protester. Det vi ser nu är oacceptabelt och vi nås också av stora mängder upprop om internationellt stöd och önskan om att fördöma och vara en röst för det iranska folket.

Göteborgs universitet stämmer in i SUHFs djupa oro och fördömer alla typer av våld mot studenter.

Redan tidigare har universiteten i Sverige gett uttryck för sin oro över den bristande respekten för mänskliga rättigheter och akademisk frihet i Iran. Jag tänker på den orättfärdiga behandlingen av Ahmadreza Djalali och svenska rektorers upprop i detta.

Eva Wiberg

Uttalande från SUHF 3 oktober 2022

SUHF, the Association of Swedish Higher Education Institutions, is deeply concerned by the current situation for students and staff at Iranian universities.

The student protest in Iran continues. The demonstrations against the regime started after Mahsa Jîna Amini was detained by the Iranian moral police and later died in custody the 16 September. International media report today that Iranian security forces have surrounded students at Sharif University of Technology in Tehran, shooting at them and firing tear gas towards them.

SUHF is strongly committed to democratic and human rights including the right to free expression and non-violent protests. Current violations of these rights for university students and staff in Iran are deeply concerning.

Före sommaren inledde universitetsstyrelsen processen att söka en rektor för nästa mandatperiod. Utlysningen är nu ute och nomineringsförfarandet igång. Ett spännande arbete att betrakta från sidan så som sittande rektor. Min mandatperiod löper ut den 30 juni 2023 och jag har landat i att inte kandidera för ytterligare tre år.

Göteborgs universitet är ett fantastiskt lärosäte med bredd och spets. Vårt lärosäte har framstående utbildning och forskning inom samtliga vetenskapsområden, hög attraktivitet och stark konkurrenskraft. Vi har kort sagt ett enormt utbildningsutbud, excellent forskning och ett starkt fokus på kompletta miljöer. Vi arbetar systematiskt med kvalitetsfrågor inom både utbildning och forskning.

Vi är ett universitet mitt i staden som till och med profilerar sig som Kunskapsstaden Göteborg. Lokalt och regionalt finns en stor vilja, struktur och väl fungerande samverkan- och samarbetsforum. Med den europeiska universitetsalliansen EUTOPIA och flera andra internationella nätverk, har vi knutit världen närmare till oss. Vi har goda relationer med studentorganisationerna som genom sina engagerade studentrepresentanter ser till att vi blir ännu bättre och utveckla kvaliteten. Göteborgs universitet är ett universitet för världen med ett tydligt fokus på internationalisering och hållbarhet. Under de senaste åren har vi tagit stora kliv i detta arbete, inte minst inom Klimatramverket och åtgärder i linje med detta och stärkta internationella kontaktytor.

Men det finns mycket kvar att göra. Jag har ingen som helst avsikt att slå av på takten utan ämnar jobba vidare, och i vissa fall göra klart, så mycket som möjligt av det som vi påbörjat för att göra övergången till en ny rektor så smidig som möjlig. Nästan ett helt år återstår av min mandatperiod och det viktigaste för mig är att lämna över ett lärosäte i gott skick. Något som är förbättrat och förnyat!

Jag tror och hoppas innerligt att många lämpliga kandidater söker uppdraget. Det är verkligen en ynnest att få förtroendet att leda Göteborgs universitet. Det kräver ett helhjärtat engagemang, god uthållighet och envishet. Och allra viktigast – det förutsätter en god dialog med, och stöd av, professionella och lösningsfokuserade kollegor. Vilket ni också hittar här i form av drygt 6500 mycket kompetenta medarbetare.

Varmt välkommen hit. Så småningom.

Eva Wiberg

En intensiv termin summeras nu och vi är många som tar sikte på en avkopplande ledighet. I skrivande stund nås jag av fruktansvärda nyheter från Visby, där ett meningslöst våldsdåd fått en så tragisk utgång. Även om vi varje vecka nås av våldsamma nyheter blir detta så påtagligt då många av oss har flera kollegor, medarbetare och bekantskaper som närvarar under Almedalsveckan. Mina tankar är hos de anhöriga och alla som stått henne nära.

För så är det, denna vecka närvarar flera av Göteborgs universitets forskare i Almedalen för att bidra med viktig kunskap och forskning när angelägna samhällsfrågor diskuteras, i ett fritt och öppet samtalsklimat. Många möten och runda bordssamtal har ägt rum, som kan samla ett brett spektrum av aktörer och samarbetspartners. I måndags presenterades en synnerligen viktig delrapport om hot och hat mot lärare och forskare inom akademin, ett område vi diskuterat en hel del de senaste åren men med denna foskningsrapport har vi nu ett brett faktabaserat underlag som gäller vår egen sektor.  Studien är gjord av Nationella sekretariatet för genusforskning, vid Göteborgs universitet, i samarbete med SUHF och SULF.

Att höra om hoten och hatet i sig gör mig bestört, men det är när omfattningen och de konkreta konsekvenserna av utsattheten beskrivs som vi inser vidden av problematiken. Rädslan för att bli utsatt gör att många forskare undviker att närma sig vissa forskningsområden och som ett exempel har en av fem undvikit att uttala sig i egenskap av forskare. Ett synnerligen allvarligt hot mot yttrandefriheten och de fria samtalen. Ta gärna del av rapporten och låt oss återkomma till detta viktiga ämne när hela studien är klar.

Min personliga reflektion är att vi alla behöver vara modiga och också stå upp för en anständig ton i debatten. Vi kan tycka olika men när debatten går het kan vi inom akademin vara ett föredöme, låta sakkunskapen stå i centrum och inte personliga eller yrkesmässiga motsättningar.

Med detta viktiga ämne som avslutning, vill jag ändå passa på att önska alla en trevlig sommar! Ta hand om er alla, och försök finna ro och avkoppling på det sätt som passar er.

Eva Wiberg

De senaste veckorna har de europeiska universitetsallianserna varit på agendan, både internationellt och nationellt. Universitetsledningarna har just varit i Lissabon tillsammans med de andra rektorerna inom EUTOPIA-alliansen. Vi diskuterade avgörande frågor för framtiden som hur alliansen ska ledas, förutsättningar för ett gemensamt kontor i Bryssel och hur vi arbetar med att lyfta fram forskning och förankring i verksamheterna.

På nationell nivå deltog jag nyligen i ett seminarium i SUHFs regi om Europauniversitetsallianser (så kallade EUI:er). Då fick jag frågan om vad som är det starkaste motivet för vårt lärosäte att vara med?

Några givna motiv är så klart en fördjupad samverkan med ett antal starka europeiska partners och tillkommande europeisk finansiering av utbildning och forskning som via kommissionen enbart riktas till dessa allianser.

Men det kanske starkaste motivet är ändå chansen att vara delaktiga i utvecklingen. Jag är övertygad om att dessa allianser är här för att stanna och kommer att påverka vår sektor på flera sätt. Därför är det viktigt för vårt lärosäte att vara med på resan redan i ett tidigt skede av uppbyggnaden. Det ger oss en möjlighet att delta i policyutvecklingen på europeisk nivå.

För visst befinner vi oss fortfarande i ett uppbyggnadsskede av ett sannolikt långvarigt samarbete. I vår allians fokuserar vi bland annat på utmaningsdriven utbildning och studentmedverkan men också förutsättningar för forskning och forskarutbildningssamverkan, men också samverkan mellan intressanta regioner i Europa. Varje lärosäte medför lokala samhällsaktörer in i samarbetet. Det pågår väldigt handfasta erfarenhetsutbyten alliansmedlemmarna emellan på samtliga nivåer i organisationen- som berikar oss och förhoppningsvis gör oss alla bättre på det vi gör. Exempel på grupperingar som återkommande träffas digitalt, förutom ledningsnivån, är studentrepresentanter, chefer, lärare med liknande kurser, bibliotekspersonal, personal/HR, kommunikatörer, forsknings- och innovationsrådgivare och Erasmus-ansvariga. Inom vissa områden arbetar vi lika, inom andra skiljer vi oss en del. Det är berikande att förstå mer av varandras utmaningar och dra nytta av varandras olikheter. Meningen med samarbete är inte att alla ska bli likadana, eller bäst på samma saker.

Meningen är enligt mig att försöka öka kunskapen om framtidens utmaningar tillsammans.

Eva Wiberg

Läs mer på gu.se/eutopia

Det är förfärande att dag för dag följa Rysslands invasion av Ukraina och svårt att slita sig från nyhetsrapporteringen. Regeringen och institutioner världen över fördömer starkt Rysslands agerande och som universitet stämmer vi in och står upp för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det som händer nu har inte hänt på väldigt länge och omvärldens reaktioner och sanktioner är kraftfulla. Den ryska regimens agerande nu – att ge sig på en fri stat, med överväldigande våld och med stort mänskligt lidande som följd – är förskräckligt och ett förödande angrepp på demokratiska värderingar.

Vi följer nu nära de initiativ som tas inom den svenska universitetssektorn. Samtidigt som det är nödvändigt att starkt ta avstånd och markera mot staten Ryssland så får vi inte glömma att det finns en stor del av befolkningen som inte stödjer kriget. Inom akademin har vi en tradition av långsiktiga samarbeten och personliga relationer i nätverk som kan överleva både krig och politisk galenskap. Vi har också studenterna, de unga, som är en självklar kraft för ett demokratiskt samhälle. Även om vi nu måste agera ansvarsfullt och med noggranna överväganden, är det viktigt att de goda relationer vi har med kollegor och studenter i Ukraina, Ryssland och Belarus, inte upphör.

Viljan att hjälpa är stor och även att på olika sätt manifestera solidaritet. Vi rektorskollegor inom Eutopia, som Göteborgs universitet ingår i, fördömde invasionen i ett gemensamt uttalande i söndags. Det kändes också fint att se den ukrainska flaggan vaja bredvid den svenska i universitetsparken idag. När det gäller Sholars at Risk (SAR) förväntar man sig ett stort antal ansökningar om stöd från forskare från Ukraina i samband med att människor har kommit längre i sin akuta flykt och frågan är på bordet angående hur vi inom medlemslärosätena kan bidra.

Mycket arbete kommer att krävas framöver och under lång tid för att stärka och förbättra villkoren för människor som drabbats av krig, invasion och totalitärt maktmissbruk, så att samhällenas frihet och demokrati återupprättas. Här har akademin en viktig roll att spela.

Ukraina, vi står enade med er, i demokratins namn. Våra tankar och hjärtan är med er.

Eva Wiberg

I veckan har Norges inbjudan av talibanledare från Afghanistan debatterats flitigt och huruvida det är rätt väg att gå eller inte. Är det nödvändigt för att undvika en humanitär katastrof eller legitimerar man med dessa samtal ett djupt odemokratiskt styre?

Oavsett så engagerar situationen i Afghanistan och jag vill lyfta den insats som vi lärosäten i Sverige gör för att inom en begränsad del försöka bidra. Före jul beslutade Sida att finansiera ett nationellt stödprogram för forskare från Afghanistan. Bakom det initiativet står Scholars at Risk (SAR) – Sverige, som samordnas från Göteborgs universitet.

När talibanerna tog över makten i landet i augusti förra året fick det förödande konsekvenser för studenter och personal vid lärosätena i landet. Ämnesområden och hela forskningsdiscipliner är i fara på grund av att de inte godtas av talibanerna. Men även på grund av att nationell finansiering slagits i spillror. Internationella SAR har tagit emot ansökningar om stöd från över 1500 forskare i landet. Detta ledde till en vädjan till SAR-medlemmar om att erbjuda afghanska forskare en fristad vid sina lärosäten.

SAR Sverige hörsammade alltså detta vilket konkret lett till att Sida nu kan finansiera ett stödprogram som ger ett 10-tal forskare möjlighet att under 2022-2024 få en tillfällig fristad vid något av de 22 svenska lärosäten som är medlemmar i Scholars at Risk.

Även om det är en begränsad insats skänker det ett visst hopp om att forskarsamhället kan bevaras och fortsätta utvecklas för ett framtida, demokratiskt Afghanistan.

Läs mer: Forskare från Afghanistan får akademiska fristäder i Sverige 

Året går mot sitt slut och jag passar på att reflektera över vad Göteborgs universitet har åstadkommit under 2021. GU har kommit väl ut i UKÄ:s utvärdering, studenterna har genomfört sina studier, vår forskning har både bredd och spets, och vi kommer väl ut i forskningstilldelningar. Under året har vi samverkat internationellt, inte minst inom EUTOPIA – den europeiska alliansen som nu har tio medlemmar. Men också inom det svensk-japanska samarbetet MIRAI och inom det viktiga nätverket Scholars at Risk, för att nämna några. Det är bra att kunna ses fysiskt, de djupare samtalen kräver det, men det har gått att åstadkomma mycket med enbart digitala kontakter, en av många nyttiga erfarenheter från distanstiden. Vår vision – ett universitet för världen – har konkretiserats genom fokusområden och fakulteterna har tagit fram verksamhetsstrategier2022-2024. Vårt arbete med klimatramverket har lett fram till tydliga målsättningar om att med en koldioxidbudget nå en nödvändig halvering av våra utsläpp fram till år 2030.

Nu stundar jul- och nyårsledigheten, vi behöver stanna upp och få umgås med nära och kära. Den bästa julgåvan skulle vara om pandemin kunde släppa greppet om oss nästa år. Även om vi lärt oss att med van hand hantera de olika beskeden om smittskyddsåtgärder och restriktioner och ihärdigt hållit i och hållit ut, så var det en ljusning när vi efter sommaren kunde öppna upp och återgå till att arbeta och studera på plats. Särskilt minns jag med värme och glädje vår nya fina ceremoni i aulan för de 28 jubeldoktorerna i oktober. Vilken högtidlig stund det var, att fira all denna kunskap och erfarenhet, i sällskap med stolta anhöriga.

Vänner, kollegor och samarbetspartners – jag önskar er alla en lugn och skön ledighet!

God jul och gott nytt år!

Eva Wiberg