Strategier för kompetensförsörjning behövs genom hela arbetslivet

I veckan som gick handlade det mesta för min del om arbetsgivarfrågor. Först var det SUHF:s arbetsgivardagar, sedan Arbetsgivarverkets årsmöte.

Vi lever i en tid med mycket fokus på karriärfrågor inom akademin, såväl i början som i slutet av en universitetsanställds arbetsliv. Det handlar både om doktoranders villkor, en karriär efter disputationen och om möjligheterna vid slutet av en karriär som professor.

Ny lagstiftning som vi måste tillämpa från 1 april 2018 kan bli början till en fast anställning på universitet och högskolor. Då införs nämligen möjligheten att högst fem år efter doktorsexamen bli anställd som biträdande lektor, och efter fyra till sex år ha rätt att bli prövad för en anställning som lektor. En karriärtjänst som kan leda till en professur. Tanken är att man ska ställa höga krav på rekryteringen, och att såväl pedagogisk som vetenskaplig skicklighet prövas. För GU:s del kommer vi att införa denna tjänstestruktur från 1 april 2018, vilket innebär att anställningsordningen ska revideras.

En annan fråga är hur det ser ut när man är i slutet av sin karriär som professor. Vid SUHF:s arbetsgivardag i Stockholm vittnade några rektorer om de förutsättningar som gäller vid deras respektive lärosäten för professorer som verkar som emeriti eller seniorprofessorer. Det ser alltså olika ut vid olika lärosäten.

Jag tycker det är väsentligt att vi på Göteborgs universitet tar vara på den erfarenhet som våra professorer har även efter 67 års ålder, men det är också viktigt att det finns en tydlighet i hur villkoren ser ut. I dag ser det olika ut inom vårt universitet. Planen är att vi nu ska se över hur vi använder oss av dessa båda kategorier.

Till syvende och sist handlar diskussionen om karriärvägar om att vi som arbetsgivare är så strategiska som möjligt när det gäller att rekrytera och ta hand om de bästa förmågorna genom hela arbetslivet, från början till slut.

Eva Wiberg

#Metoo-kampanjen en injektion för jämställdhetsarbetet

Att för första gången medverka i universitetets doktorspromotion gav mig en alldeles speciell känsla! Det var mäktigt att tillsammans med alla festklädda och förväntansfulla människor tåga in på tre led, samtidigt, och sedan fylla upp hela den stora scenen på Svenska Mässan.

Jag vet hur mycket arbete som lagts ner på att allt ska se så naturligt och fulländat ut under promotionsakten som det ju gjorde. Jag vet också hur mycket arbete alla doktorer har lagt ner, och vad det kan ha krävt i form av stöd från familj och vänner. Men nu är de framme vid målet och jag hoppas att de njöt i fulla drag, både av vad de uppnått och den högtidliga tillställningen.

Och själva festmiddagen var verkligen en ren njutning. Med hjälp av våra fantastiska musikalstudenter och duktiga medarbetare blev det en oförglömlig kväll. Tack!

SUHF:s årskonferens en viktig mötesplats
I veckan som gick höll SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund) sin årskonferens och förbundsförsamling. Nyss hemkommen därifrån konstaterar jag hur viktigt det är att regelbundet träffas med sina kolleger för att diskutera de viktiga frågor vi brottas med i sektorn. Tema för årskonferensen var internationalisering, en fråga som alla vet ligger mig varmt om hjärtat.

Förbundsförsamlingens agenda var späckad. Lärosätenas självständighet, lärarutbildningen, infrastrukturfrågor och open access var några av de ämnen som diskuterades. Vi pratade också en del om vilka frågor vi vill ta upp och diskutera lite djupare med ministern när hon besöker vårt årliga rektorsmöte i Steningevik i januari.

#Metoo – en vitamininjektion
Sist men absolut inte minst måste jag få säga några ord om #metoo-kampanjen. Jag tycker det är mycket bra att det nu äntligen blir en bred diskussion om det som alla kvinnor alltid vetat. Nämligen att det inte bara sker olika typer av uppenbara sexuella trakasserier, utan också att det finns en strukturell ojämställdhet som kan ta sig många olika uttryck, det kan exempelvis handla om de härskartekniker där manliga kolleger osynliggör sina kvinnliga kolleger. En teknik som i och för sig även kan användas av kvinnor.

Det som är bra är att det nu finns en levande debatt som förhoppningsvis medvetandegör oss alla om sådant som tidigare legat under ytan. Inom akademin är vi inte annorlunda än på andra ställen. Vi behöver också våga ta debatten och vi har nu ett ypperligt tillfälle att ytterligare gå till botten med jämställdhetsfrågorna. Vår högskoleminister Helene Hellmark Knutsson har öppnat för detta genom det möte hon hade i veckan med expertgruppen för jämställdhet i högskolan. Syftet var att diskutera frågan om sexuella trakasserier på högskolan men det handlade också om breddad rekrytering och brett deltagande utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Det är något som vi även inom GU behöver göra.

Eva Wiberg

Intensivt möte med landets rektorer

Som jag berättade i förra blogginlägget befann jag mig den 17-18 augusti på Smådalarö gård i Haninge. Det handlade om SUHF:s årliga internat då 21 högskolerektorer samlades för att under några informella, men intensiva dagar diskutera viktiga frågor av olika slag. Dessa sammankomster är viktiga för mig då jag får möjlighet att på ett enkelt sätt stämma av olika frågor med mina rektorskollegor. Här tar jag upp några av frågorna som kom upp.

Lärosätenas styrning och ledning i förhållande till de direktiv som regeringen ger oss är en ständig fråga, och nu kom vi att diskutera den utredning av styrning och resursfördelning av högskolan som förra rektorn, Pam Fredman, nyligen påbörjat. Det är regeringen som vill få förslag på hur ett mer effektivt styrsystem skulle kunna se ut för att ge lärosätena bättre förutsättningar att utvecklas. Den 21 september kommer Pam och hennes medarbetare från universitetsledningens stab, Magnus Petersson, att hålla en hearing i Göteborg med lärosätena. Det blir intressant att följa arbetet!

En annan pågående utredning, som görs av Agneta Bladh, styrelseordförande för Vetenskapsrådet, handlar om ökad internationalisering. En första enkät är inlämnad av högskolorna och vi ställer oss alla frågan om hur nationellt strategiska ska vi vara, för att främja såväl forskning och utbildning som exportstrategier. Vi är ett litet land och har mycket att vinna på att samarbeta kring internationaliseringsfrågor mellan lärosätena.

Och redan nästa vecka ska ytterligare en utredning vara klar. Då gäller det reglerna kring forskningsetik och gränsområdet mellan klinisk forskning och hälso- och sjukvård. Utreder gör justitierådet Gudmund Toijer och frågan är svår på många sätt: var går gränsen mellan vård och forskning och hur gör vi systemet rättssäkert, främst för patienterna men även för forskare och läkare? Vilka regler ska gälla när andra aktörer, som industri eller internationella lärosäten, är involverade och hur lång bör preskriptionstiden vara? Frågorna kräver kraftfull kompetens för att hanteras på bästa sätt.

Handlingsplaner och policydokument i all ära, men när det gäller jämställdhetsintegrering är det nu dags att också kavla upp ärmarna. Det är ju Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet som fungerar som särskilt stöd i det arbetet. Efter årsskiftet går uppdraget över till den nya jämställdhetsmyndigheten, som ju även den placerats i Göteborg.

Ett uppmärksammat regeringsförslag, som jag berättade om för någon vecka sedan och säkert kommer att återkomma till många gånger, är Brett deltagande i högskoleutbildning. Förslaget innebär bland annat en ändring i högskolelagen; istället för att som nu aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan, är tanken att lärosätena också ska få ett utökat ansvar för att studenterna faktiskt fullföljer sin utbildning.

Landets rektorer är nog överens om att begreppet brett deltagande är mer adekvat än breddad rekrytering. Det motsvarar internationellt ”widening participation”. Det innebär bland annat att studenterna ska få det stöd de behöver under sin studiegång (se gärna mitt blogginlägg från 15 augusti). Mycket görs redan, både när det gäller rekrytering och exempelvis distansutbildning, för att möjliggöra högskolestudier oavsett bostadsort. Man alla är vi nog överens om att vi aldrig får tumma på kvaliteten i utbildningen och att det är studenten själv som ansvarar för sina studier. Ska vi göra ännu mer, och samtidigt behålla hög kvalitet i utbildningarna, kommer det att krävas ökade resurser.

Universitetskanslersämbetet, UKÄ, väntas snart offentliggöra sin utvärdering av högskolornas arbete för att främja en hållbar utveckling. Jag hyser stor förhoppning om att vårt lärosäte ska komma väl ut. För till de många saker som jag, som nybliven rektor, blivit imponerad över vid Göteborgs universitet, hör det stora hållbarhetsmedvetande som finns här på alla nivåer – fakulteter, institutioner och enheter. Det är något alla medarbetare kan vara riktigt stolta över.

I onsdags eftermiddag hälsades alla inresande internationella studenter välkomna hit till Göteborgs universktet. Omkring 900 studenter kom till biografen Draken på Järntorget, vilket var långt fler än väntat och lokalerna räckte knappt till. Welcome Services ansvarar för evenemanget som ger studentera värdefull information om vårt universitet, Göteborg och Sverige. Vicerektor för utbildningen, Mette Sandoff, som inledde eftermiddagen med att hålla ett välkomsttal sa till mig efteråt:

”Fantasktiskt roligt att se Draken fylld till bredden av studenter som valt att komma till GU för att studera – ett gott betyg till hela vår utbildningsverksamhet. Med ett så väl genomtänkt och engagerande välkomstprogram är det med stolthet man går upp på scen och hälsar alla studenter välkomna till GU”.

Eva Wiberg