Vi stärker samarbetet med universitet i USA och Europa

På temat internationalisering bjöd februari månad på två intressanta händelser för Göteborgs universitet. Under vecka 7 begav sig en delegation bestående av 13 personer från GU till Washington med omnejd och i slutet på februari var det dags för officiell lansering av det europeiska universitetsnätverket EUTOPIA i Bryssel.

Ett av syftena med USA-resan var att tillsammans med universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm och Umeå visa upp svensk utbildning och forskning och föra fram Sverige som kunskaps- och forskningsnation. Detta gjordes i samarbete med svenska ambassaden i Washington under tre intensiva dagar. Utöver det hade vi siktet inställt på att besöka, diskutera och fördjupa samarbetet med våra nya partneruniversitet i North Carolina och South Carolina.

Delar av GU-delegationen i Columbia, South Carolina. Foto: Elin Fransson

Vad har vi att vinna på en sådan här resa? Förutom det uppenbara, att medföljande representanter för några av våra fakulteter – humanistiska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakulteterna, Sahlgrenska Akademin och Handelshögskolan – fick möjlighet att träffa sina motsvarigheter och planera utbytesavtal och samarbeten så gav det en viktig inblick i den amerikanska kontexten. Många samtal gav en förståelse för de amerikanska universitetens situation och vad Trumpadministrationen inneburit. Universiteten i USA förväntas bidra till den ekonomiska tillväxten samtidigt som finansieringen blir alltmer beroende av externa medel och donatorer.

En annan styrka med den här typen av delegation, där flera universitet reser tillsammans, med fakulteteter, studenter och ledning representerade, är att vi framstår som en gemensam kraft där Sverige i stort med all sin kompetens kring högre utbildning och forskning får större möjlighet till synlighet och genomslagskraft. Vi vidgar också våra horisonter genom att bli introducerade för varandras kontakter.

Att samarbete stärker oss var också tydligt i Bryssel den 28 februari, då nätverket EUTOPIA lanserades vid ett seminarium där vi tillsammans med våra studentrepresentanter förde fram vår vision om ett inkluderande och öppet Europeiskt universitetssamarbete. En gemensam ansökan inom Erasmus + European universities hade skickats in dagen innan. Göteborgs universitet gick i höstas med i nätverket som består av Vrije Universiteit Brussel, University of Ljubljana, L’Université Paris Seine, Pompeu Fabra University i Barcelona och University of Warwick.

Studenterna är i fokus inom Eutopia-samarbetet. GU:s studentrepresentant Sara Gabrielsen, tredje från vänster. Foto: Eva Wiberg

Vår allians kommer att fokusera på globala utmaningar och samarbeta inom forskning, innovation och ökad mobilitet för studenter och personal. Detta gör vi genom att ta sikte på Europa 2050. Det finns några tydliga gemensamma ståndpunkter inom vårt nätverk. Nödvändigheten av samarbete. Behovet av att jobba regionalt med näringsliv och andra aktörer. Och att fler måste få ta del av vår forskning och utbildning, genom att öppna upp mot världen och ”inte sitta i vårt elfenbenstorn”.

Dagen till ära, 8 mars och den internationella kvinnodagen, är det också värt att nämna att jämställdhet och jämställdhetsarbete ofta röner intresse internationellt. Man intresserar sig för vad vi inom universiteten gör och jämställdhet i Sverige. Detta fanns således även med vid mötena i USA, i Bryssel och även i ansökan till kommissionen.

Eva Wiberg

Läs mer:

Lyckad USA-resa bar frukt direkt

Eutopia lanserades i Bryssel

Nyfiken på en STRUT?

I veckan presenterade regeringens utredare Pam Fredman, min företrädare som rektor vid GU, betänkandet En långsiktigt samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, även kallad STRUT, på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm. Vi var väldigt många som deltog, både rektorskolleger, SULF, SFS, Svenskt Näringsliv, SKL, företag, forskningsfinansiärer, och sist men inte minst vår nya minister för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S).

Min reflektion efter seminariet är att det var ett förvånansvärt positivt mottagande av betänkandet. Med tanke på den kontroversiella frågan rörande styrning och resurstilldelning till högre utbildning och forskning, hade jag nog förväntat mig mer kritiska synpunkter, inte minst från aktörer utanför högskolesfären. Men alla tycktes överens om att den gedigna utredningen ger oss en möjlighet att efter många års stiltje faktiskt äntligen försöka få till en förändring av vårt resurstilldelningssystem. Samtidigt som vi får en styrlogik som främjar följande oerhört viktiga ansvarsområden:

  • akademisk frihet, kvalitet och ansvarstagande
  • rollsäkert samhällsansvar
  • strategisk handlingsförmåga

Dessa områden som Pam talade om är grundstenar i all högre forskning och utbildning i Sverige.

Att riksdag och regering fastställer övergripande mål för oss, samtidigt som vi lärosäten får stor frihet är delar som utredningen tar fasta på.

Det ramverk som utredningen baseras på är följande:

  • Samlad proposition för högre utbildning och forskning varje mandatperiod
  • Dialogbaserad process – fyraåriga planeringsförutsättningar
  • Lärosätesspecifika överenskommelser för vissa mål
  • En analysfunktion vars uppgift är samlade och oberoende analyser och uppföljning av politiken.

Resurstilldelningen är tänkt att främja lärosätenas ansvar och formuleras på följande sätt:

  • Ett samlat anslag (en verksamhetsgren).
  • Utbildningsram, med fast bas (50%), rörlig del (50%. Forskningsram (fast bas 100%)
  • Utbildningsramen är styrd av helårsstudieplatser, Helårsprestationerna tas bort.
  • Ämnesbaserade ersättningsbelopp tas bort.
  • Forskningsramen ska omfatta en ökad andel direkta anslag. Basresurserna ska minst uppgå till 12000 per HST, och kopplas till utbildningsutbudet.
  • Därutöver kan riktade resurser mot utpekade områden ges.

Nya forskningsanslag bör gå till basanslag vid lärosätena. Om inga nya anslag kommer bör en omfördelning ske mellan de medel som går till forskningsråden och myndigheterna till lärosätena.

Pams slutord var följande:

Hoppas att alla kan se att denna utredning är ett ramverk,  som ger bättre långsiktighet – för samhällets bästa. Alla detaljer, som behöver beredas vidare, får ske i dialog. Om utredningen sågas så kan vi få vänta i minst tio år innan en ny utredning kommer!

Representanterna för de olika intressesfärerna var som nämnts ovan förvånansvärt positiva, om än med vissa invändningar. Det som förenade oss alla var nog att vi, var och en på sitt sätt, bejakar utredningen i sina ”VAD-beståndsdelar”, att en långsiktighet behövs, att större rådighet över de båda anslagsdelarna utbildning och forskning behövs, en bättre dialog mellan regering och lärosäten, och en bra uppföljningsstruktur. När det gäller ”HUR-beståndsdelarna” får vi resonera alla, utifrån våra egna perspektiv. Det tycker jag låter mycket bra. Vi är en spretig högskolesektor, och den av alla förväntade remissrundan kommer att ge oss möjlighet att utrycka hur vi tycker att utredningen ska omsättas i praktiken. En brasklapp från tidigare statssekreterare kom i form av uppmaning till ministern att starkt förankra hos andra departement, särskilt då det mäktiga finansdepartementet.

Jag funderar också på hur väl förberedda vi lärosäten är på det ansvar och den autonomi (som vi egentligen har redan idag i stor utsträckning) vi kommer att behöva hantera internt. Att förändra en kultur som drivits av prestationshets, ogenomträngliga/slentrianmässiga fördelningsmodeller mellan olika nivåer inom lärosätena, svårigheter att få ekonomin att gå ihop för kurser och program, föreställningen hos en del lärare om att  ”köpa sig fri från undervisningsdelen i anställningen”. Forskningsvillkoren som driver forskar/lärare att hela tiden söka externa medel för att dra in till sin lön. Vi klarar en omställning, men det krävs en förändring i syn på utbildning och forskning, och hur samverkansdelen ska tas om hand. Andra länder klarar det. Då måste vi också kunna förändras. Men det kommer att ta tid, kraft och ett starkt mod och uthållighet inom våra lärosäten, från styrelser, rektorer, fakulteter, institutioner, lärare, forskare och inte minst studenterna!

Låt oss begrunda utredningen och komma med kloka remissvar, som tänker långsiktigt, hållbart och har forskningens, utbildningens och inte minst studenternas bästa i fokus!

Tack Pam, och ditt team, för ett gediget arbete som nu levererats i form av ett betänkande. Under arbetets gång har vi nog alla insett vilket hästarbete det varit att försöka låta alla komma till tals,  men ändå hålla en någorlunda rak väg framåt, så spretigt som det är kring högskolefrågor: alla har synpunkter. Jag tror att vi alla är tacksamma för att ni så tidigt inkluderade många aktörer inom högskolesfären i otaliga seminarier och dialoger. Vilken uthållighet!

Utredningen i sin helhet 

Se streamat seminarium här

Välkommen Matilda Ernkrans!

Idag meddelade vår nya regering hur ministerposterna fördelats och i samband med det lanserades några nya namn. Inom universitets- och högskolevärlden spetsade vi naturligtvis öronen lite extra när det kom till minister för högre utbildning och forskning. Helene Hellmark Knutsson (S) kliver av och vår nya minister för högre utbildning och forskning heter Matilda Ernkrans (S). Grattis till en spännande ministerpost Matilda!

Vi har en mängd angelägna frågor att diskutera och jag hoppas att jag och mina kollegor får tillfälle att träffa dig snart. Du har med all sannolikhet en rykande färsk utredning som väntar på ditt skrivbord. Hur du och den nya regeringen kommer att hantera styr- och resursutredningen är vi så klart väldigt intresserade av att få veta. På Göteborgs universitet arbetar vi också medvetet med att öka internationaliseringsgraden och är angelägna om att matcha den nationella internationaliseringsstrategin.

Samtidigt som vi ständigt arbetar med samverkan, nyttiggörande och vår roll i samhället har frågan om den akademiska friheten varit i fokus under den senaste tiden. Viss forskning har blivit slagträ i debatten och vi har fått ett allt hetsigare samtalsklimat. Inom akademin vill vi ha högt i tak, vi är öppna för kritik, gillar debatt och är också vana vid att stå upp för vår sak. Men vi måste samtidigt stå upp för den akademiska friheten, värna om samtalsklimatet och hat och hot är inte acceptabelt.

Vi diskuterar gärna dessa viktiga frågor med dig. Jag vill passa på att bjuda in dig Matilda till ett besök i Göteborg. Du är varmt välkommen hit för att fördjupa dig i vårt lärosätes förutsättningar, utmaningar och möjligheter. Låt oss ta en fika och bolla tankar kring open access, digitaliseringens möjligheter, forskningsinfrastruktur, breddad rekrytering, ny oredlighetsnämnd, etikfrågor, lärarutbildningens dragningskraft, jämställdhet, kvalitetsutvärderingssystem….

Varmt välkommen!

Eva Wiberg

Stå upp för den akademiska friheten

 

Det är med oro jag tar del av att den ungerska regeringen nu har genomfört beslutet att lägga ner genusforskningen i landet genom att ta bort det som akademiskt ämne. Redan tidigare har SUHF och European Universities Association reagerat på det här hotet genom att fördöma dekretet, som nu visar sig realiserats. Min rektorskollega på Stockholms universitet, Astrid Söderberg Widding, har redan tidigare skrivit utförligt om ämnet på sin blogg.

Göteborgs universitet har en stark tradition av genusvetenskap. Vi har genusforskning, Nationella sekretariatet för Genusforskning och KvinnSam – nationellt bibliotek för genusforskning (som i år firar 60 år!) Vår ställning inom området har sin historiska förklaring. Här skrevs bland annat den första avhandlingen inom kvinnohistoria. År 1984 blev Gunhild Kyle innehavare av Nordens första professur i kvinnohistoria, inrättad vid vårt universitet. 1998 placerades Nationella sekretariatet för genusforskning här.

Ingen kan undgå att genusforskningen är ”ett område för debatt”. Beslutet i Ungern är en intervention i den akademiska friheten som är helt främmande för oss. Jag vill betona hur viktigt det är att vi som universitet står upp för den akademiska friheten och vår autonomi när det kommer till den forskning och utbildning som bedrivs.

Välkomna tillbaka – dags för pride!

Efter en ovanligt lång och oroväckande het sommar är vi många som i dagarna återser varandra på arbetsplatserna. Lite mer utvilade och solkyssta smyger vi igång med en ny termin. Förhoppningsvis har sommaren gett oss alla nya härliga minnen, tillfälle till massor med bad men också tid för eftertanke och reflektion att ta med oss in i hösten. Det känns dock inte som att det startar ”på riktigt” förrän studenterna gör entré om ett par veckor.

I veckan har EuroPride invigts i Göteborg och det märks ute på stan. När jag var ute på lunchen såg jag många glada och förväntansfulla människor. Vårt vanliga WestPride byter i år skepnad och välkomnar det internationella eventet EuroPride som unikt nog delas mellan två städer, Stockholm och Göteborg. Det innebär ett ännu större arrangemang och en tydligare internationell prägel. Vårt universitet är stolt partner till WestPride, sedan 5 år tillbaka. GU passar på att arrangera Forum för normkritisk forskning under torsdagen, som är ett populärvetenskapligt event med många spännande panelsamtal, föreläsningar och utställningar. Läs mer här.

Finalen äger rum på lördag under Pride paraden och då kan du som har möjlighet och vill, student eller anställd på GU, gå gemensamt under universitets banderoll. Känn er varmt välkomna att hänga med! I år har jag själv tyvärr inte möjlighet att delta (av privata skäl.)

För mig är det en självklarhet att vi som universitet står upp för allas lika värde, likabehandling, mångfald och jämställdhet. I våra regler står det att vi ska motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter för studenter och anställda kopplat till samtliga diskrimineringsgrunder. Att vi som universitet är med är en viktig manifestation gällande alla människors lika värde. Det är själva grunden för ett öppet demokratiskt samhälle. Mångfald i perspektiv, människor och tankar gör vår utbildning och forskning bättre.

Happy Pride!

Nu får universitetet tydligare karriärvägar

Igår, 22 februari, beslutade vår styrelse att revidera universitetets anställningsordning. Det är ett beslut som förhoppningsvis ska leda till tydligare anställningar och karriärvägar. Bakgrunden är ny lagstiftning som vi inom akademin måste tillämpa från 1 april 2018 och som kan bli början till en fast anställning på universitet och högskolor.

Vad som händer konkret är att det införs en möjlighet att högst fem år efter doktorsexamen bli anställd som biträdande lektor, och att efter fyra till sex år ha rätt att bli prövad för en anställning som lektor. En karriärtjänst som kan leda till en professur.

En annan fråga är hur det ser ut när man är i slutet av sin karriär som professor. Jag tycker det är angeläget att vi på Göteborgs universitet tar vara på den kompetens och erfarenhet som våra professorer har även efter 67 års ålder. Samtidigt är det viktigt att det finns en tydlighet i hur villkoren ser ut. Idag kan det se olika ut mellan olika lärosäten. Att styrelsen i beslutet om en reviderad anställningsordning även tog bort även tjänstebenämningen senior professor, eftersom denna saknar stöd i Högskolelagen, tror jag kommer att bidra till ökad tydlighet kring vad som gäller.

Men alla är inte nöjda. Jag fick häromdagen ett brev från en grupp medarbetare som idag är verksamma som seniora professorer vid Göteborgs universitet. De upplever att de är utsatta för åldersdiskriminering och protesterar mot styrelsens beslut.

Att tjänstebenämningen senior professor försvinner har ingen koppling till möjligheten för pensionerade professorer att även i framtiden vara verksamma vid Göteborgs universitet, med eller utan anställning. Det är också viktigt att poängtera att samtliga professorer, efter uppnådd pensionsålder, dessutom alltid har rätt att använda sig av titeln professor emeritus/emerita.

Jag kommer inom kort att revidera reglerna för pensionerade professorers fortsatta verksamhet vid Göteborgs universitet. För professorer emeriti med anställning införs enligt de nya reglerna tjänstebenämningen senior forskare. En anställning som senior forskare kommer på samma sätt som nuvarande senior professor att gälla för ett år i taget och det kommer inte att finnas någon övre tidsgräns för hur länge en enskild professor kan vara aktuell för en anställning som senior forskare.

Det känns bra vi att vi nu får en tjänstestruktur som innebär ökade möjligheter till fasta anställningar och tydligare karriärvägar och villkor genom hela det akademiska arbetslivet, från början till slut. När allt kommer omkring handlar det om att vi som arbetsgivare ska kunna ta hand om universitetets viktigaste tillgång – vår kompetens.

Eva Wiberg

 

Dödsdömda Ahmadreza Djalali måste friges

Det är med oro och bestörtning som jag har följt utvecklingen i fallet Ahmadreza Djalali. Han är forskare i katastrofmedicin, är knuten bland annat till Karolinska institutet och bor sedan flera år i Sverige med sin familj. Ahmadreza Djalali har permanent uppehållstillstånd i Sverige men har sitt ursprung i Iran. Det var i samband med en föreläsningsresa dit under april 2016 som han fängslades. I oktober 2017 dömdes han till döden, på oklara grunder anklagad för spioneri av de iranska myndigheterna. Fallet har uppmärksammats av såväl svenska Amnesty som Scholars at Risk.

I likhet med bland andra Karolinska institutet, Uppsala universitet och SUHF står vi på Göteborgs universitet upp för den akademiska friheten och fördömer Irans behandling av en kollega. Vi kräver att domen upphävs och att han omedelbart friges. Vi vill också visa vårt stöd till Ahmadreza Djalalis familj och fördömer i alla sammanhang tillämpningen av dödsstraff, oavsett var i världen det sker.

Eva Wiberg

 

 

2018 viktigt år för styrningen av framtidens högskola

Helgerna är över och det nya arbetsåret är i full gång. Hoppas ni alla tagit chansen till återhämtning och känner er hyggligt vederkvickta såhär vid terminsstart.

Det kommer att bli ett spännande år. En av de viktigaste aktiviteterna som pågår just nu är utredningen om framtidens styrning och finansiering av universitet och högskolor – Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten. Som alla vet är det universitetets förra rektor Pam Fredman som är regeringens särskilda utredare och hon har till i början av december på sig att ta fram ett förslag.

Redan under slutet av förra året fick vi viss underhandsinformation om hur utredningsarbetet fortlöpte och i förra veckan gjorde Pam och hennes medarbetare en dragning kring ett första utkast till ny styrnings- och resurstilldelningsmodell. Förslaget presenterades i samband med ett av de dialogseminarier som SUHF brukar anordna kring olika aktuella frågor.

Den riktigt stora förändringen som föreslås är att de statliga basresurserna i framtiden ska komma som ett samlat anslag. Genomförs detta innebär det ett slut på dagens situation där pengarna betalas ut i två olika rör – ett för forskning och ett för utbildning – för att istället komma samlat i en och samma påse. Det, i vissa stycken revolutionerande förslaget, skulle innebära en hel del fördelar men det finns också en del frågetecken kring hur det ska gå till i praktiken.

De största vinsterna jag ser med ett samlat anslag är möjligheten till ökad långsiktighet och flexibilitet för vår verksamhet. Det skulle helt enkelt ge oss ett utökat handlingsutrymme när det gäller att utveckla och stärka våra respektive lärosäten. Samtidigt kommer det att ställa ökade krav på högskolesektorn som helhet. Utöver ett större gemensamt ansvarstagande för användningen av resurser behöver vi också både stärka vår förmåga att arbeta strategiskt och bli bättre på att samverka både internt och extern. Till syvende och sist handlar det om att vi måste ta ett större gemensamt ansvar för vår autonomi, detta samtidigt som vi på ett mer fördjupat sätt diskuterar universitetens roll i samhället.

Vi har nu chansen att komma med inspel och påverka förslaget. Och det ska vi självklart göra. En första chans får vi redan 1 februari då utredningen anordnar ett av flera gruppvisa lärosätesmöten som ska diskutera förslaget. En av de frågor jag själv funderar över är exempelvis hur de fyraåriga uppdragsavtal med olika parter som föreslås ska se ut i praktiken. Men det finns mycket annat som också behöver ventileras och det ser jag verkligen fram emot.

Avslutningsvis vill jag passa på att gratulera Malmö universitet som invigdes av högskoleminister Helene Hellmark Knutsson tidigare i veckan. Lycka till!

Eva Wiberg

 

 

 

 

 

 

#Metoo-kampanjen en injektion för jämställdhetsarbetet

Att för första gången medverka i universitetets doktorspromotion gav mig en alldeles speciell känsla! Det var mäktigt att tillsammans med alla festklädda och förväntansfulla människor tåga in på tre led, samtidigt, och sedan fylla upp hela den stora scenen på Svenska Mässan.

Jag vet hur mycket arbete som lagts ner på att allt ska se så naturligt och fulländat ut under promotionsakten som det ju gjorde. Jag vet också hur mycket arbete alla doktorer har lagt ner, och vad det kan ha krävt i form av stöd från familj och vänner. Men nu är de framme vid målet och jag hoppas att de njöt i fulla drag, både av vad de uppnått och den högtidliga tillställningen.

Och själva festmiddagen var verkligen en ren njutning. Med hjälp av våra fantastiska musikalstudenter och duktiga medarbetare blev det en oförglömlig kväll. Tack!

SUHF:s årskonferens en viktig mötesplats
I veckan som gick höll SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund) sin årskonferens och förbundsförsamling. Nyss hemkommen därifrån konstaterar jag hur viktigt det är att regelbundet träffas med sina kolleger för att diskutera de viktiga frågor vi brottas med i sektorn. Tema för årskonferensen var internationalisering, en fråga som alla vet ligger mig varmt om hjärtat.

Förbundsförsamlingens agenda var späckad. Lärosätenas självständighet, lärarutbildningen, infrastrukturfrågor och open access var några av de ämnen som diskuterades. Vi pratade också en del om vilka frågor vi vill ta upp och diskutera lite djupare med ministern när hon besöker vårt årliga rektorsmöte i Steningevik i januari.

#Metoo – en vitamininjektion
Sist men absolut inte minst måste jag få säga några ord om #metoo-kampanjen. Jag tycker det är mycket bra att det nu äntligen blir en bred diskussion om det som alla kvinnor alltid vetat. Nämligen att det inte bara sker olika typer av uppenbara sexuella trakasserier, utan också att det finns en strukturell ojämställdhet som kan ta sig många olika uttryck, det kan exempelvis handla om de härskartekniker där manliga kolleger osynliggör sina kvinnliga kolleger. En teknik som i och för sig även kan användas av kvinnor.

Det som är bra är att det nu finns en levande debatt som förhoppningsvis medvetandegör oss alla om sådant som tidigare legat under ytan. Inom akademin är vi inte annorlunda än på andra ställen. Vi behöver också våga ta debatten och vi har nu ett ypperligt tillfälle att ytterligare gå till botten med jämställdhetsfrågorna. Vår högskoleminister Helene Hellmark Knutsson har öppnat för detta genom det möte hon hade i veckan med expertgruppen för jämställdhet i högskolan. Syftet var att diskutera frågan om sexuella trakasserier på högskolan men det handlade också om breddad rekrytering och brett deltagande utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Det är något som vi även inom GU behöver göra.

Eva Wiberg