Almedalen – frågeparad, nya perspektiv och optimism

”Jag ser två anledningar till optimism när det gäller universitetens framtid. Det ena är tillgången på människor och till skillnad från naturresurser så finns tillgång på människor överallt. Det andra är att det inte heller finns någon gräns för okunskap och ovetande. Universiteten har alltså en outsinlig källa att ösa ur”

Ungefär så besvarade den norske framstående samhällsvetaren Gudmund Hernes, frågan om universitetens framtid – hotade eller viktigare än någonsin? Se webbsändning.  Ett mycket inspirerande seminarium där Gudmund menade att det finns all anledning till optimism.

Almedalen är en parad av frågor som belyses ur olika perspektiv och här är några som jag valt att ägna de senaste dagarna åt:

  • Blir Sverige starkare som kunskapsnation genom internationalisering av högskolor och universitet?
  • Konsekvenser av styr – och resursutredningen – vad tror studenterna?
  • Öppen vetenskap- behövs det?
  • Universitetets roll- bilda eller utbilda?
  • Hälften läkare, hälften civilingenjör – är hybridutbildningar svaret på nya krav inom sjukvården?
  • Var går gränsen för vad vi bör forska om? Hur vet vi om vi överträtt den?
Panel från vänster: Thomas Strand, riksdagsledamot (S), Erik Bengtzboe, riksdagsledamot (M), Eva Wiberg, Jacob Adamowicz, ordförande SFS och Pam Fredman, särskild utredare.

Under det välbesökta seminariet Hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällets utveckling? lyfte forskningsminister Helene Hellmark Knutsson en viktig och lite sorglig paradox. Trots att vi väl känner betydelsen av samverkan mellan akademi, forskning och politik, finns det idag en tendens att vissa politiker ser en möjlighet att vinna politiska poäng på att driva frågor där man i stor utsträckning har folket med sig trots att man inte har forskning, fakta och expertis på sin sida. Detta på grund av att man stärker bilden av sig själv som ”folkets man” som står upp mot etablissemanget. En viktig spaning men jag hoppas och tror att merparten av politiker inte väljer den vägen. Ministern betonade bland annat vikten av att arbeta med folkbildning, och där har vi lärosäten en roll att spela. De unga lär sig källkritik i skolan idag men vi har stora grupper av vuxna individer som går in i bubblor av ”jag tycker så här” oavsett vad forskning och vetenskap kommit fram till.

Det är också givande med samtalen vid frukostbordet under Almedalsveckan. På det viset får vi inspel och möjlighet att ta del av essensen och tankarna från seminarier och paneldebatter som kollegor deltagit i. Mattias Goksör, prorektor, bevistade bland annat Hur mår svensk demokrati och vem styr valrörelsen? Där diskuterades demokratin och förtroende och huruvida demokratin är hotad eller inte. SOM-institutet hade något lugnande besked att ge. Trots att vi ibland kan få uppfattningen om motsatsen så är åtminstone förtroende för olika institutioner ganska starkt och konstant över tid.

Ett tips är de live-sända seminarierna som går att se även i efterhand för de som inte har möjlighet att närvara. Bra där att seminarierna på Västsvenska arenan webbsänds via deras Facebook-sida. Det är ett viktigt led i att tillgängliggöra kunskap för fler. Här kan du se samtliga av GU:s webbsända seminarier från årets Almedalsvecka.

Nu lämnar jag Almedalen för i år. Jag vill passa på att önska er alla en härlig sommar!

Eva Wiberg

Rektors välkomsttal under GU:s kväll i Almedalen 2018.

Förslag till ny styrmodell intressant men reser en del frågor

Som jag skrev om i mitt förra inlägg är utredningen om framtidens styrning och finansiering av högskolesektorn – Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten – en av de pågående aktiviteter som kommer att ha störst framtida påverkan på landets universitet och högskolor. I torsdags, den 1 februari, inledde utredaren Pam Fredman, en turné där vi lärosäten mer ingående får ta del av och diskutera det utkast till förslag som presenterades i början av året. Först ut var Göteborg, därefter blir det möten i Stockholm (5/2), Uppsala (7/2) och Lund (13/2).

Gårdagens möte, som hölls på Chalmers, var bra och på flera sätt klargörande. Vi har ju alla haft möjlighet att läsa och fundera över det tidigare framlagda förslaget, nu fick vi som var där möjlighet att ställa frågor och diskutera kring sådant som vi uppfattat som otydligt eller ofärdigt. Från Göteborgs universitet deltog jag själv, prorektor Mattias Goksör, universitetsdirektör Anna Lindholm och de tre vicerektorerna för utbildning, samverkan och forskning, Mette Sandoff, Fredrika Lagergren och Göran Landberg.

Första gången vi fick en dragning om förslaget till ny styrmodell, var det mest fokus på den övergripande strukturen av resurstilldelningen och att de statliga basanslagen i framtiden föreslås komma som ett samlat anslag. Något som utredarna menar ska ge lärosätena bättre förutsättningar att arbeta långsiktigt, mer flexibelt och med större handlingsutrymme för profilering, mångfald och nyskapande. Samtidigt ställer detta större krav på de enskilda lärosätena att ta ansvar för autonomin och att utveckla sin strategiska förmåga.

Vid mötet igår fick vi se ett mer detaljerat förslag. Utöver det samlade anslaget som antas ge lärosätena ”större frihet under ansvar”, föreslås fyraåriga överenskommelser mellan regeringen och de enskilda lärosätena. Dessa lyfts fram som centrala för styrningen, frågan är hur de utformas så att de kan balansera statens krav på styrning och lärosätenas behov av och utrymme för långsiktigt och strategiskt arbete. Av förslaget framgår att man tänker sig en ”intermediär”, alltså någon typ av förmedlande länk som ska ha som uppgift att ta fram det underlag som ska ligga till grund för överenskommelserna mellan regeringen och lärosätena.

Som ett sätt att hålla samman styrningen av sektorn, och inte minst hålla ihop forskning och utbildning, vill utredningen också skrota nuvarande forskningsproposition och i stället införa en samlad högskoleproposition.

För min del är intermediärens roll och ansvar den del av förslaget som fortfarande till viss del är höjt i dunkel och det var också den delen som väckte mest frågor vid gårdagens genomgång. Från högskolehåll uttrycktes också en del oro över att de föreslagna överenskommelserna ska gynna de stora universiteten och på sikt leda till en utarmning av de mindre högskolornas roll.

Det vi sett av utredningsförslaget hittills väcker som sagt fortfarande en del frågor, särskilt då när det gäller lärosätenas förmåga att ta det större ansvar för medlen som ett samlat anslag kommer att kräva, men också kring hur den ”överprövning” av överenskommelser mellan regering, lärosäte och andra eventuella aktörer ska se ut.

Helt klart förutsätter de föreslagna överenskommelserna en mer fördjupad dialog mellan regeringen och lärosätena jämfört med vad som sker idag. Utredningen behöver också utveckla och förtydliga vad överenskommelserna ska innefatta och huruvida den föreslaga intermediären kan komma att påverka överenskommelserna.

Utredningen om framtidens styrning av högskolan ska vara klar i december. För att det skarpa förslaget ska bli så bra som möjligt är det nu viktigt att vi lärosäten följer vad som händer och tar alla chanser till inspel. Vi kommer alla att påverkas av resultatet.

Eva Wiberg

 

Intensivt möte med landets rektorer

Som jag berättade i förra blogginlägget befann jag mig den 17-18 augusti på Smådalarö gård i Haninge. Det handlade om SUHF:s årliga internat då 21 högskolerektorer samlades för att under några informella, men intensiva dagar diskutera viktiga frågor av olika slag. Dessa sammankomster är viktiga för mig då jag får möjlighet att på ett enkelt sätt stämma av olika frågor med mina rektorskollegor. Här tar jag upp några av frågorna som kom upp.

Lärosätenas styrning och ledning i förhållande till de direktiv som regeringen ger oss är en ständig fråga, och nu kom vi att diskutera den utredning av styrning och resursfördelning av högskolan som förra rektorn, Pam Fredman, nyligen påbörjat. Det är regeringen som vill få förslag på hur ett mer effektivt styrsystem skulle kunna se ut för att ge lärosätena bättre förutsättningar att utvecklas. Den 21 september kommer Pam och hennes medarbetare från universitetsledningens stab, Magnus Petersson, att hålla en hearing i Göteborg med lärosätena. Det blir intressant att följa arbetet!

En annan pågående utredning, som görs av Agneta Bladh, styrelseordförande för Vetenskapsrådet, handlar om ökad internationalisering. En första enkät är inlämnad av högskolorna och vi ställer oss alla frågan om hur nationellt strategiska ska vi vara, för att främja såväl forskning och utbildning som exportstrategier. Vi är ett litet land och har mycket att vinna på att samarbeta kring internationaliseringsfrågor mellan lärosätena.

Och redan nästa vecka ska ytterligare en utredning vara klar. Då gäller det reglerna kring forskningsetik och gränsområdet mellan klinisk forskning och hälso- och sjukvård. Utreder gör justitierådet Gudmund Toijer och frågan är svår på många sätt: var går gränsen mellan vård och forskning och hur gör vi systemet rättssäkert, främst för patienterna men även för forskare och läkare? Vilka regler ska gälla när andra aktörer, som industri eller internationella lärosäten, är involverade och hur lång bör preskriptionstiden vara? Frågorna kräver kraftfull kompetens för att hanteras på bästa sätt.

Handlingsplaner och policydokument i all ära, men när det gäller jämställdhetsintegrering är det nu dags att också kavla upp ärmarna. Det är ju Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet som fungerar som särskilt stöd i det arbetet. Efter årsskiftet går uppdraget över till den nya jämställdhetsmyndigheten, som ju även den placerats i Göteborg.

Ett uppmärksammat regeringsförslag, som jag berättade om för någon vecka sedan och säkert kommer att återkomma till många gånger, är Brett deltagande i högskoleutbildning. Förslaget innebär bland annat en ändring i högskolelagen; istället för att som nu aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan, är tanken att lärosätena också ska få ett utökat ansvar för att studenterna faktiskt fullföljer sin utbildning.

Landets rektorer är nog överens om att begreppet brett deltagande är mer adekvat än breddad rekrytering. Det motsvarar internationellt ”widening participation”. Det innebär bland annat att studenterna ska få det stöd de behöver under sin studiegång (se gärna mitt blogginlägg från 15 augusti). Mycket görs redan, både när det gäller rekrytering och exempelvis distansutbildning, för att möjliggöra högskolestudier oavsett bostadsort. Man alla är vi nog överens om att vi aldrig får tumma på kvaliteten i utbildningen och att det är studenten själv som ansvarar för sina studier. Ska vi göra ännu mer, och samtidigt behålla hög kvalitet i utbildningarna, kommer det att krävas ökade resurser.

Universitetskanslersämbetet, UKÄ, väntas snart offentliggöra sin utvärdering av högskolornas arbete för att främja en hållbar utveckling. Jag hyser stor förhoppning om att vårt lärosäte ska komma väl ut. För till de många saker som jag, som nybliven rektor, blivit imponerad över vid Göteborgs universitet, hör det stora hållbarhetsmedvetande som finns här på alla nivåer – fakulteter, institutioner och enheter. Det är något alla medarbetare kan vara riktigt stolta över.

I onsdags eftermiddag hälsades alla inresande internationella studenter välkomna hit till Göteborgs universktet. Omkring 900 studenter kom till biografen Draken på Järntorget, vilket var långt fler än väntat och lokalerna räckte knappt till. Welcome Services ansvarar för evenemanget som ger studentera värdefull information om vårt universitet, Göteborg och Sverige. Vicerektor för utbildningen, Mette Sandoff, som inledde eftermiddagen med att hålla ett välkomsttal sa till mig efteråt:

”Fantasktiskt roligt att se Draken fylld till bredden av studenter som valt att komma till GU för att studera – ett gott betyg till hela vår utbildningsverksamhet. Med ett så väl genomtänkt och engagerande välkomstprogram är det med stolthet man går upp på scen och hälsar alla studenter välkomna till GU”.

Eva Wiberg

 

 

 

 

 

Nya regeringsförslag väcker debatt

Välkomna tillbaka efter en förhoppningsvis avkopplande sommar! Höstens arbete börjar så smått att ta fart och själv har jag installerat mig i universitetets fina gamla huvudbyggnad i Vasaparken. Känns bra.

Under sommaren har det kommit en del nya remisser och lagförslag som berör högskolesektorn. Det förslag som väckt störst uppmärksamhet och som lett till en polariserad diskussion i media är regeringens promemoria Brett deltagande i högskoleutbildning, som kom i mitten av juli. Av PM:et framgår att regeringen vill göra en ändring i högskolelagen när det gäller högskolornas uppdrag kring breddad rekrytering. Istället för att som nu aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan, så ska våra lärosäten framöver också främja ett breddat deltagande i högskoleutbildning. Det innebär i praktiken att universitet och högskolor får ett uttalat ansvar för att ge det stöd som krävs för att de som antagits till högskolan också fullföljer sin utbildning.

Förslaget har som sagt retat upp en del och så sent som i helgen skrev den tidigare högskoleministern och Liberalernas partiledare Jan Björklund på DN Debatt att regeringens ”order” till Sveriges universitet om att högskolorna ska se till att studenterna till varje pris godkänns kommer att leda till sänkt kvalitet i den högre utbildningen. Samma slutsats drog Alexander Maurits och Tobias Hägerstrand från Lunds universitet i en debattartikel i SvD i slutet av juli. De menade att det är helt orealistiskt att tro att det inte kommer att krävas extra resurser för att bedriva ett arbete med breddat deltagande och hävdade samtidigt att regeringens hårda styrning av högskolan är skadlig. Högskoleminister Helene Hellmark Knutsson replikerade att regeringens förslag inte handlar om att sänka kraven och att högskolan och högre utbildning är något som angår hela samhället, inte bara dem som är närmast verksamma i den.

Författaren och journalisten Göran Rosenberg gjorde i sammanhanget en hörvärd radiokrönika i förra söndagens God morgon världen.

Min åsikt är att vi aldrig får göra avkall på utbildningens kvalitet, och att de förväntade lärandemål som anges i program- och kursplaner naturligtvis måste uppfyllas för att studenten ska få godkänt vid examination. Det innebär emellertid också att vi som högskolor självklart ska se till att ge det stöd som behövs, givet nuvarande tilldelningssystem.

Ett breddat deltagande i högskolan innebär dock också att studenten har ett krav på sig att prestera enligt de mål som är uppsatta i kurserna. Det kan man aldrig komma ifrån. Här skulle jag vilja påminna om det kompensatoriska uppdrag som grundskola och gymnasium har idag, dvs. att ge alla elever i den svenska skolan jämlika möjligheter till en bra skolgång, goda studieresultat och ökade förutsättningar för universitets- och högskolestudier.

Det ska bli mycket intressant att diskutera det nya lagförslaget med kolleger på GU, men också nationellt! Förslaget är tänkt att träda ikraft den 1 juli 2018

Ytterligare en utredning kom under sommaren från regeringen. Den ska föreslå åtgärder för att öka tryggheten för studerande vid sjukdom och främja effektivare studier. Jag välkomnar en sådan utredning, som skulle öka tryggheten för studenter som drabbats av ohälsa. Detta förslag bör nog också ses i samband med lagförslaget om breddat deltagande då det explicit står att utredaren ska ”föreslå åtgärder inom studiemedelssystemet i syfte att öka genomströmningen i högskolan”, samt ”föreslå väl avvägda nivåer för fribeloppet inom studiemedelssystemet för alla utbildningsnivåer”. Vad utredningen mynnar ut i får vi ta ställning till framöver.

Jag fick i slutet av förra veckan ta del av några mycket obehagliga listor från en hemsida där högerextrema åsikter uttrycktes. Listorna innehöll mängder av namn på forskare vid våra universitet och högskolor, journalister, politiker, artister och samhällsdebattörer i stort, personer som utpekades bl.a. ”som maktelitens bedragare och förrädare” som på olika sätt skulle dömas och straffas. Webbplatsen är nu visserligen nedstängd och polisanmäld men kan av förståeliga skäl ha skapat en hel del olust och rädsla Jag vill betona att detta är något som vi på GU tar på största allvar. Vår säkerhetschef Jörgen Svensson har kontakt med Säkerhetspolisen och hans råd till dem som känner oro att ta kontakt med honom eller någon av de lokala säkerhetssamordnare som finns på respektive campus.

Det var allt för nu. Min ambition är att blogga åtminstone en gång i veckan eller när det dyker upp något som bara måste kommenteras.

Eva Wiberg