Almedalen – frågeparad, nya perspektiv och optimism

”Jag ser två anledningar till optimism när det gäller universitetens framtid. Det ena är tillgången på människor och till skillnad från naturresurser så finns tillgång på människor överallt. Det andra är att det inte heller finns någon gräns för okunskap och ovetande. Universiteten har alltså en outsinlig källa att ösa ur”

Ungefär så besvarade den norske framstående samhällsvetaren Gudmund Hernes, frågan om universitetens framtid – hotade eller viktigare än någonsin? Se webbsändning.  Ett mycket inspirerande seminarium där Gudmund menade att det finns all anledning till optimism.

Almedalen är en parad av frågor som belyses ur olika perspektiv och här är några som jag valt att ägna de senaste dagarna åt:

  • Blir Sverige starkare som kunskapsnation genom internationalisering av högskolor och universitet?
  • Konsekvenser av styr – och resursutredningen – vad tror studenterna?
  • Öppen vetenskap- behövs det?
  • Universitetets roll- bilda eller utbilda?
  • Hälften läkare, hälften civilingenjör – är hybridutbildningar svaret på nya krav inom sjukvården?
  • Var går gränsen för vad vi bör forska om? Hur vet vi om vi överträtt den?
Panel från vänster: Thomas Strand, riksdagsledamot (S), Erik Bengtzboe, riksdagsledamot (M), Eva Wiberg, Jacob Adamowicz, ordförande SFS och Pam Fredman, särskild utredare.

Under det välbesökta seminariet Hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällets utveckling? lyfte forskningsminister Helene Hellmark Knutsson en viktig och lite sorglig paradox. Trots att vi väl känner betydelsen av samverkan mellan akademi, forskning och politik, finns det idag en tendens att vissa politiker ser en möjlighet att vinna politiska poäng på att driva frågor där man i stor utsträckning har folket med sig trots att man inte har forskning, fakta och expertis på sin sida. Detta på grund av att man stärker bilden av sig själv som ”folkets man” som står upp mot etablissemanget. En viktig spaning men jag hoppas och tror att merparten av politiker inte väljer den vägen. Ministern betonade bland annat vikten av att arbeta med folkbildning, och där har vi lärosäten en roll att spela. De unga lär sig källkritik i skolan idag men vi har stora grupper av vuxna individer som går in i bubblor av ”jag tycker så här” oavsett vad forskning och vetenskap kommit fram till.

Det är också givande med samtalen vid frukostbordet under Almedalsveckan. På det viset får vi inspel och möjlighet att ta del av essensen och tankarna från seminarier och paneldebatter som kollegor deltagit i. Mattias Goksör, prorektor, bevistade bland annat Hur mår svensk demokrati och vem styr valrörelsen? Där diskuterades demokratin och förtroende och huruvida demokratin är hotad eller inte. SOM-institutet hade något lugnande besked att ge. Trots att vi ibland kan få uppfattningen om motsatsen så är åtminstone förtroende för olika institutioner ganska starkt och konstant över tid.

Ett tips är de live-sända seminarierna som går att se även i efterhand för de som inte har möjlighet att närvara. Bra där att seminarierna på Västsvenska arenan webbsänds via deras Facebook-sida. Det är ett viktigt led i att tillgängliggöra kunskap för fler. Här kan du se samtliga av GU:s webbsända seminarier från årets Almedalsvecka.

Nu lämnar jag Almedalen för i år. Jag vill passa på att önska er alla en härlig sommar!

Eva Wiberg

Rektors välkomsttal under GU:s kväll i Almedalen 2018.

Almedalen – en brygga över till sommaren

Då har vi kickat igång årets Almedalsvecka och invigt Västsvenska Arenan, där Göteborgs universitet är en av aktörerna. I år har vi valt att låta våra seminarier handla om universitetets roll i samhället, som kommer att belysas ur ett antal olika perspektiv. Jag hann tyvärr inte i tid för att hinna bevista det första av GU:s seminarier – Tvärvetenskap är framtiden, men hänger universiteten med?  Det var Mistra Urban Futures som anordnade och som tur är går det titta på i efterhand. Man tog avstamp i hållbarhetsmålen för Agenda 2030 och i UKÄs utvärdering från 2017 om svenska lärosätens utbildningsinsatser inom hållbar utveckling, där bara en fjärdedel ansågs ha en väl utvecklad process för arbetet med hållbar utveckling inom utbildning. Eftersom vårt universitet fick ett gott omdöme tycker jag nog att vi ”hänger med” men det går givetvis att göra mer. Under seminariet lyfte Louise Jansson, koordinator för studentmedverkan om hållbarhet vid GU att lärosäten kan bli mer innovativa och skapa strukturer som gör att utbildningsprogram kan knyta an bättre till praktik. Jag håller med henne fullständigt när hon betonar att vi ska se studenten som inte bara en konsument av utbildning utan en viktig samhällsaktör och en viktig kunskapsproducent.

Ledningen representerad i Almedalen: Fredrika Lagergren Wahlin, vicerektor för samverkan, Eva Wiberg och Mattias Goksör. Fotograf: Johan Wingborg

Det känns nästan lite högtidligt att tänka på att det i år var 50 år sedan som Olof Palme stod på sitt lastbilsflak här i Almedalen första gången. I år är det dessutom valår och jag gissar att temperaturen höjs en aning. Åtminstone i debatten, annars har det blåst kyliga vindar i Visby idag, solen till trots.

Förväntningar jag har på Almedalen i år är flera. Jag vill så klart höra andras åsikter om vad universitetets roll är. Jag har aldrig tidigare känt ett större behov än i dagens läge att finnas med i samhällsdebatten. Här kan vi lyfta vår forskning som kan bidra till nya infallsvinklar och lösningar. Och det ligger helt i linje med vårt grunduppdrag, att samverka i det samhälle vi lever i. Almedalen är en utmärkt arena för att nå ut med forskningskommunikation.

Jag förväntar mig också många informella samtal och spännande möten. Trots ett intensivt seminarieschema, tycker jag mig få möjlighet till ett avbräck från vardagliga rutiner under Almedalsveckan och istället fylla på en rejäl injektion av tankar och idéer inför hösten. Veckan här blir en lucka, en brygga eller en sluss över från vardagens intensiva schema och rutiner till att landa i sommarens avkoppling och friare kalender. Med det menar jag att för mig blir Almedalen en tid för reflektion, fria tankar och några dagar där jag samlar på olika perspektiv och tankefrön som sedan kan ligga och marinera under sommarens lediga dagar. Almedalen blir en påfyllning inför att kunna reflektera på längre sikt, men också omvärldsbevakning och tips, som till exempel böcker och ämnen jag vill passa på att förkovra mig i under sommaren. Senare under hösten kan tankar från Almedalsveckan fungera som gödning i arbetet med såväl olika planer, direktiv, arbete och projekt.

Jag hoppas kunna närvara vid flera av GU:s seminarier. Och jag ser särskilt fram emot Vetenskapsrådets seminarium Hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällets utveckling?  och  SUHFs seminarium Var går gränsen för vad vi bör forska om?  Dessutom kommer vi så klart få höra mer om den högskolepolitiska utvecklingen och styr- och resursutredningen under flera seminarier.

Idag har det varit Moderaternas dag i Almedalen och Västsvenska arenan öppnade.

Kul att vara igång!

Eva Wiberg

 

Akademin kan öppna dörrar för diplomatin

I förra veckan deltog jag i en konferens i Siena om hur akademi och diplomati kan samverka i internationella kriser. Konferensen anordnades av European Association of International Studies (AESI). Budskapet var tydligt till såväl studenter som forskare och allmänhet om hur akademin, i bemärkelsen universitet med sin forskning och utbildning, sina studenters engagemang kan bidra i strävan efter fred, mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbarhet i en alltmer föränderlig värld.

Piazza del Campo Siena

AESI samlar till seminarier och konferenser för att ge möjlighet till diskussioner mellan universitetsvärlden och diplomatin. Universitetsvärlden kan anses stå för någon sorts objektivitet och garant för att forskningsrön är opartiska oavsett vilken fråga som belyses, och diplomatin, som syftar till dialog och överenskommelser mellan stater och regeringar.

Vid konferensen diskuterade vi bland annat hur EU trots alla problem kan vara en fredfull aktör och måste vara det, oavsett vad som händer. Situationen i Medelhavet och mellanöstern berördes. Vi talade om hur universiteten kan vara en aktör som kan hjälpa diplomatin att nå fram där det ser politiskt svårt ut.

I mitt anförande passade jag på att lyfta några av vårt universitets framstående bidrag på området, bland annat V-Dem institute, QoG Institute och Centre for Collective Action Research (CeCar) som har beröring med demokratifrågor och korruption.

Min övertygelse är att akademin har en unik möjlighet att nå fram och hitta vägar där diplomatin kanske inte alltid lyckas. Det kan vara enklare för oss att komma fram genom samarbeten inom forskning och utbildning, vilket är en förutsättning för att implementera diplomatiska lösningar. Vår roll är självklart att bistå med kunskap och fakta. Men akademin kan vara en dörröppnare och skapa förutsättningar för diplomatin.

Eva Wiberg

Eva Wiberg och Prof. Massimo Maria Caneva, President AESI

En vecka full av högtider, tacksamhet och finbesök

Vårens mest intensiva vecka är här. I tisdags var det äntligen dags att sjösätta en ny tradition – diplomeringsceremonin. Syftet med ceremonin är att tacka och uppmärksamma alla de studenter, som under sin egen studietid, tar sig tid att engagera sig i kommittéer, kårernas presidier och styrelser, nämnder, råd och studenttidningar. Detta är en tradition som jag önskade ta med mig från Lund. Anledningen till det är att jag anser att studentengagemanget är avgörande för att ett universitet ska lyckas med att höja kvaliteten och kunna utvecklas. Vår organisation är beroende av att inte bara attrahera studenter, utan också att studenterna involverar sig i verksamheten.

Diplomeringsceremoni 22 maj 2018 Fotograf: Johan Wingborg

På onsdagen fick jag möjlighet att hälsa ett tjugotal nya prefekter och dekaner välkomna till sina nya uppdrag. Med hjälp av personalenheten tog vi fram en skräddarsydd introduktion då det är så många nya på väg in i sina uppdrag samtidigt. Syftet med den är att få en gemensam grund att stå på både när det gäller arbetsgivarfrågor men också knyta kontakter, diskutera förväntningar på uppdraget. Det mest uppskattade inslaget tror jag var råden och tipsen som Ingrid Elam, avgående dekan, Konstnärliga fakulteten, och Thomas Erhag, avgående prefekt, Juridiska institutionen, bjöd på.

Eva Wiberg med nya prefekter och dekaner 23 maj 2018 Fotograf: Ylva Berggren

Under onsdag eftermiddag hade vi terminens sista strategimöte. I samband med det passade vi på att avtacka de prefekter och dekaner som nu lämnar sina uppdrag.

På torsdagen gick färden till Tjärnö marina laboratorium dit kronprinsessan Victoria styrt kosan för såväl sin landskapsvandring som det seminarium som Johan Kuylenstierna, vice ordförande för Klimatpolitiska rådet, samordnat. Johan är dessutom ledamot i GU:s styrelse. Kerstin Johannesson, föreståndare för Tjärnö, var vår värd. Bohuslän och Kosteröarna visade sig från sin allra vackraste sida och medarbetare på Tjärnö hade satt ihop ett späckat program med beröring på Tjärnös forskningsområden. De marina utbildningarna här är något av ett flaggskepp för universitetet och den forskning som bedrivs är mycket framgångsrik.

Från vänster: Kerstin Johannesson, Kronprinsessan Victoria och Eva Wiberg Foto: Marie Lowrie

Idag fredag håller jag för första gången i Göteborgs universitets professorsinstallation i konserthuset. Jag ser fram emot att få tillfälle att välkomna inte mindre än 43 professorer. Körschemat har jag i ett fast grepp när jag utropar: Feliciter, professores!

Jag vill också passa på att rikta ett varmt tack till alla medarbetare som arbetat länge och intensivt med förberedelserna för diplomeringsceremoni, introduktionsdagar, kronprinsessans besök och professorsinstallation. Jag är medveten om att det ligger många timmar och mycket möda bakom att få dessa tillställningar att bli så bra och flyta på. Ni ska vara stolta över er insats och jag kan nästan höra er luta er tillbaka och pusta ut. Det är ni väl värda. Tack.

Med sikte på samarbete i Väst

I veckan besökte vi i ledningen våra kollegor på Högskolan Väst i Trollhättan. Syftet med mötet var att diskutera områden där vi kan utveckla vår samverkan, lärosäten emellan.

Detta besök, liksom tidigare på Högskolan i Borås är en del av de studiebesök, eller roadshows, som vi gör för att förstärka och hitta nya möjligheter för samverkan. En idé som diskuterades var till exempel att kunna samarbeta för att hitta jobbmöjligheter och tjänster för medföljande parter när forskare kommer hit. Ett konstruktivt förslag tycker jag som vi ska titta närmare på.

Rektor Martin Hellström berättade bland annat att Högskolan Väst är duktiga på bred rekrytering. De rekryterar flest i landet från hem där ingen av föräldrarna har akademisk bakgrund. Högskolan Väst har cirka 12 000 studenter och cirka 580 anställda.

Särskilt intressant var det att höra om satsningen på kunskap i samverkan och arbetsintegrerat lärande (AIL). Sedan 2002 har högskolan Väst regeringens särskilda uppdrag att utveckla AIL. Utgångspunkter för AIL är att kunskap skapas i hela samhället och i samspel mellan akademin och omvärlden.

Under vårt besök fick vi en rundvandring på Innovatum. Det är en utvecklingsarena inom forskningen som bedrivs inom ramen för produktionstekniskt centrum (PTC), som är en av plattformarna inom AIL. Fokus för forskningen är utvecklingen av produktionsprocesser i tillverkningsindustrin.

Det finns mycket mer att berätta men nu tar jag helg och önskar er en trevlig Valborg!

Från vänster, Li Lejerstedt, högskoledirektör HV, Johan Johansson, stabschef GU, Bibbi Ringsby-Jansson, vicerektor AIL HV, Anna Lindholm, universitetsdirektör GU, Martin Hellström, rektor HV, Eva Wiberg, rektor GU, Jan Theliander HV och Mattias Goksör, prorektor GU. Fotograf: Andreas Borg

 

 

Besök i Singapore – en blick in i framtiden

Alldeles nyss hemkommen från Singapore där Stefan Bengtsson, Chalmers rektor, och jag deltog i den stora konferensen Asia-Pacific Association för International Education (APAIE) under några väldigt intensiva dagar. Konferensens tema var framtidens utexaminerade studenter (Future ready graduates), efter den fjärde industrialiseringen.

En del av konferensen ägnades åt ett rundabordssamtal med ett trettiotal rektorer från olika universitet i världen. Inspel från oss alla gav vid handen att vi, oavsett var vi befinner oss i världen, måste ha beredskap för det livslånga lärandet. Kompetensförsörjningen med högre utbildning som spår, är nödvändig i synnerhet då personer i yrkeslivet kommer behöva att förstärka och förändra sin kompetens i takt med att samhället förändras genom ny teknik och artificiell intelligens som kommer att ställa så mycket krav på oss alla. Inte minst från den mänskliga, beteendevetenskapliga sidan.

Singapore är väldigt speciellt. Där finns universitet som rankas som de absolut bästa i världen. På National University of Singapore (NUS) träffade vi den nye rektorn, professor Tan Eng Chye, för att förstärka vårt samarbete. Såväl för Chalmers som Göteborgs universitet. Göteborgs universitet har ett universitetsgemensamt avtal, och studentutbytet mellan våra universitet är bland det mest framgångsrika i Singapore. Men fler lärare och forskare borde ta chansen att vistas där, vid miljöer som till exempel CREATE, och Future Cities Laboratory, som är ett tvärvetenskapligt excellenscentrum för hållbarhet. Forskare från hela världen kan ansöka hit. Forskning kring den globala uppvärmningen är ett prioriterat område.

Vid NUS träffade vi också några studenter som är på utbyte, Anastacia som läser lingvistik vid GU, och Gizem, som läser pedagogik. De vittnar om en mångkulturell miljö med intensiva dagar. De bor på ett campus med allt vad en student kan behöva – läsplatser, caféer, affärer, banker, och sportarenor. Det är mycket grönt mellan byggnaderna. Faktum är att huvudcampus ligger på en plats som tidigare var golfbana. Anastacia och Gizem rekommenderar fler studenter vid Göteborgs universitet att söka sig till Singapore.

Det finns mer spännande att berätta om vårt besök på Nanyang Technological University (NTU) och mötet med dess nye rektor, professor Subra Suresh, och på Singapore Managerial University, (SMU), som har ett väl upparbetat samarbete med Handelshögskolan.

Sammanfattningsvis är en stor behållning för mig att Chalmers och Göteborgs universitet tillsammans och internationellt kan promota och stärka kännedomen om våra båda lärosäten i Göteborg. Tillsammans erbjuder vi en bred, djup och komplett forsknings- och utbildningsmiljö.

Nu är det dags för lite påskledighet för oss alla, och jag passar därför på att önska er en riktigt fin och avkopplande helg!

Eva Wiberg

Från vänster: Maria Knutsson Wedel och Stefan Bengtsson, Chalmers, Eva Wiberg, Anastacia (GU), Victor (Chalmers), Gizem (GU) och Kristin Rådesjö (GU)

 

Näckrosen – en viktig del när universitetet bygger för framtiden

Göteborgs universitets vision om att skapa en ”gränsöverskridande mötesplats för humaniora, konst och kultur” fick i veckan en knuff framåt. Efter ett intensivt arbete med många inblandade presenterades en utvecklingsplan för området Näckrosen 2018-2040 för medarbetare, närboende och media. Enligt vår fastighetstrateg Mårten Tiselius finns det inget liknande någon annanstans i Europa.

Det är verkligen spännande att se att området nu har påbörjat sin förändringsprocess. Utbyggnaden av Humanisten är i full gång. Det ser visserligen inte så vackert ut just nu men Pontus Isaksson, fastighetschef på Akademiska hus, lovade dyrt och heligt att Näckrosenområdet kommer att bli minst lika fint som innan, om inte vackrare.

Utvecklingsplanen blir ett viktigt inspel till stadens detaljplanearbete. Som de flesta av er redan vet är ju tanken att samla universitetets konstnärliga och humanistiska fakulteteter ihop med universitetsbiblioteket. Under 2018 genomförs en förstudie kring både en ny konstnärlig fakultet och nytt universitetsbibliotek. Dessutom kommer det att under hösten utlysas en arkitekttävling om just biblioteket.

Men varför är utvecklingen av Näckrosenområdet så viktig? Jo, här bygger vi nu för framtiden, det är en del av vårt arbete med att förnya och skapa mötesplatser för morgondagens studenter och göteborgare. Det är förstås av avgörande betydelse att det är verksamhetens behov som driver utvecklingen, men vi vill också bidra till att skapa mer liv i området och öppna upp parken och universitetet för allmänheten. Området upplevs idag som ganska slutet, otillgängligt och i viss mån även som en otrygg plats under dygnets mörkare timmar. Tanken är att det ska bli mer inbjudande och även upplevas som en tryggare plats att vistas på.

I grunden handlar det om att integrera Näckrosenområdet med kulturinstitutionerna runt Götaplatsen – Konstmuseet, Konserthuset, Stadsteatern och stadsbiblioteket – men ett kulturstråk kan ju sträcka sig hela vägen längs Kungsportsavenyn ned till Göteborgsoperan. Och kanske i framtiden kan ta stadens planerade linbana över till Backateatern, Aftonstjärnan och andra kulturupplevelser. Från Näckrosen finns även möjligheter att koppla ihop oss med nya stråk, t ex upp mot Chalmers.

Jag vill att Göteborgs universitet ska bli mer synligt i staden. Näckrosen, men även våra andra byggplaner, är viktiga steg. Idag är vi utspridda över staden och inte en så tydlig och närvarande aktör som vi borde vara. Med våra studenter och anställda utgör vi en väsentlig del av stadens invånare, räknar vi in Chalmers så utgör vi ca 10 procent av stadens invånare. Vi är en stor och viktig resurs i staden. Det är klart att vi måste synas!

Utställningen om planen står kvar till påsk, i övre foajén i Hovrätten på Olof Wijksgatan, om du har vägarna förbi.

Eva Wiberg

Jag tillsammans med fastighetsstrateg Mårten Tiselius vid utställningen av Näckrosens utvecklingsplan.

 

Nytt biografiskt lexikon synliggör kvinnor

Göteborgs universitet fick stort genomslag i medierna i samband med 8 mars och den internationella kvinnodagen. Den främsta anledningen var lanseringen av ett helt nytt kvinnobiografiskt lexikon. Ett fantastiskt fint uppslagsverk som lyfter och synliggör kvinnor från medeltiden och fram till våra dagar. Just nu innehåller lexikonet artiklar om 1 000 kvinnor, tanken är att det ska fyllas på allteftersom. Gemensamt för alla dessa kvinnor är att de, på olika sätt, bidragit till samhällets nytta. Gemensamt för dem är också att de inte längre lever och på det sättet är en del av vår kvinnohistoria.

Enligt initiativtagaren Lisbeth Larsson, som är professor i litteraturvetenskap, fanns tankarna på ett kvinnobiografiskt lexikon redan på 1970-talet men det är först nu som det har kunnat realiseras. Orsaken var brist på pengar, det var helt enkelt svårt att hitta finansiering för ett jämställdhetsprojekt, vilket var fokus då. Tricket var, enligt Lisbeth Larsson, att byta inriktning och istället kalla det ett infrastrukturprojekt. Det fungerade. Riksbankens Jubileumsfond finansierar projektet som pågått under två år.

Det roliga med kvinnobiografin är också att det är resultatet av många människors arbete och då inte bara här på GU där projektetet letts av Maria Sjöberg, professor i historia. Det är närmare 400 ämnesspecialister från olika lärosäten och kulturinstitutioner runtom i Sverige som bidragit med texter. Det kallar jag gott samarbete. Tack alla ni som gjort detta möjligt!

Ni som inte redan varit inne och tittat på det nya lexikonet. Gör det. Och ni som har tips på andra kvinnor som borde ingå, hör av er till redaktionen.

Att Göteborgs universitet på detta sätt bidrar till att lyfta kvinnors roll i historien, känns både bra och passande i en tid när vi intensifierar arbetet med jämställdhet. Det gäller här hos oss på GU men gäller hela universitetssektorn. Vi har alla ett tydligt uppdrag från regeringen att öka jämställdheten inom akademin. Det gör vi bland annat genom det genomgripande arbetet med jämställdhetsintegrering som pågår just nu.

Utöver lanseringen av det kvinnobiografiska lexikonet, hade universitetet flera andra intressanta aktiviteter på kvinnodagen, bl.a. genomfördes en paneldiskussion som reflekterade kring hur genusfrågorna ser ut på dagens politiska agenda.

Eva Wiberg

Nu får universitetet tydligare karriärvägar

Igår, 22 februari, beslutade vår styrelse att revidera universitetets anställningsordning. Det är ett beslut som förhoppningsvis ska leda till tydligare anställningar och karriärvägar. Bakgrunden är ny lagstiftning som vi inom akademin måste tillämpa från 1 april 2018 och som kan bli början till en fast anställning på universitet och högskolor.

Vad som händer konkret är att det införs en möjlighet att högst fem år efter doktorsexamen bli anställd som biträdande lektor, och att efter fyra till sex år ha rätt att bli prövad för en anställning som lektor. En karriärtjänst som kan leda till en professur.

En annan fråga är hur det ser ut när man är i slutet av sin karriär som professor. Jag tycker det är angeläget att vi på Göteborgs universitet tar vara på den kompetens och erfarenhet som våra professorer har även efter 67 års ålder. Samtidigt är det viktigt att det finns en tydlighet i hur villkoren ser ut. Idag kan det se olika ut mellan olika lärosäten. Att styrelsen i beslutet om en reviderad anställningsordning även tog bort även tjänstebenämningen senior professor, eftersom denna saknar stöd i Högskolelagen, tror jag kommer att bidra till ökad tydlighet kring vad som gäller.

Men alla är inte nöjda. Jag fick häromdagen ett brev från en grupp medarbetare som idag är verksamma som seniora professorer vid Göteborgs universitet. De upplever att de är utsatta för åldersdiskriminering och protesterar mot styrelsens beslut.

Att tjänstebenämningen senior professor försvinner har ingen koppling till möjligheten för pensionerade professorer att även i framtiden vara verksamma vid Göteborgs universitet, med eller utan anställning. Det är också viktigt att poängtera att samtliga professorer, efter uppnådd pensionsålder, dessutom alltid har rätt att använda sig av titeln professor emeritus/emerita.

Jag kommer inom kort att revidera reglerna för pensionerade professorers fortsatta verksamhet vid Göteborgs universitet. För professorer emeriti med anställning införs enligt de nya reglerna tjänstebenämningen senior forskare. En anställning som senior forskare kommer på samma sätt som nuvarande senior professor att gälla för ett år i taget och det kommer inte att finnas någon övre tidsgräns för hur länge en enskild professor kan vara aktuell för en anställning som senior forskare.

Det känns bra vi att vi nu får en tjänstestruktur som innebär ökade möjligheter till fasta anställningar och tydligare karriärvägar och villkor genom hela det akademiska arbetslivet, från början till slut. När allt kommer omkring handlar det om att vi som arbetsgivare ska kunna ta hand om universitetets viktigaste tillgång – vår kompetens.

Eva Wiberg

 

Dödsdömda Ahmadreza Djalali måste friges

Det är med oro och bestörtning som jag har följt utvecklingen i fallet Ahmadreza Djalali. Han är forskare i katastrofmedicin, är knuten bland annat till Karolinska institutet och bor sedan flera år i Sverige med sin familj. Ahmadreza Djalali har permanent uppehållstillstånd i Sverige men har sitt ursprung i Iran. Det var i samband med en föreläsningsresa dit under april 2016 som han fängslades. I oktober 2017 dömdes han till döden, på oklara grunder anklagad för spioneri av de iranska myndigheterna. Fallet har uppmärksammats av såväl svenska Amnesty som Scholars at Risk.

I likhet med bland andra Karolinska institutet, Uppsala universitet och SUHF står vi på Göteborgs universitet upp för den akademiska friheten och fördömer Irans behandling av en kollega. Vi kräver att domen upphävs och att han omedelbart friges. Vi vill också visa vårt stöd till Ahmadreza Djalalis familj och fördömer i alla sammanhang tillämpningen av dödsstraff, oavsett var i världen det sker.

Eva Wiberg